Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hästar är flocklevande djur som spenderar största delen av dygnet med att leta efter föda och vila. Detta är naturliga behov som alla hästar, även de i fångenskap, behöver få utöva för att må bra och inte utveckla oönskade beteenden. Om man som hästägare ger sin häst möjlighet att röra sig på en stor yta, äta under en stor del av dygnet samt tillhöra en flock där den får socialt utbyte med andra hästar har man uppfyllt dess mest grundläggande behov. I Sverige finns idag runt 362 700 hästar och många av dessa hästar får sitt behov av utevistelse, ättid och social kontakt tillgodosedd. Det finns dock en andel hästar som bara tillåts vara ute i en liten hage en kort stund under dagen och utan sällskap av någon annan häst. Hästar som hålls på detta sett är i många fall tävlingshästar och den vanligaste anledningen till att de inte får gå i en stor hage tillsammans med andra hästar är rädslan för att de ska skada sig.

Det har tidigare varit lagligt att hålla hästar i små hagar men den 1 augusti 2010 trädde Djurskyddsmyndighetens föreskrift i kraft som säger att hästar normalt sett ska ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter dagligen. De hästar som går i små rasthagar anses inte kunna röra sig fritt i alla gångarter och måste därför dagligen rastas antingen i en hage med minsta mått 10x30m, i ett ridhus eller motsvarande. Anledningen till att så många hästägare tror att en stor hage och grupphållning automatiskt leder till en ökad skaderisk tros bero på föreställningen att dessa faktorer leder till att hästen galopperar, bockar och busar mer i hagen än om den står ensam på en mindre yta. Hästar som inte får röra sig så mycket som deras behov kräver bygger upp energi som sedan vid tillfälle oftare tar sig utlopp i trav och galopp än hästar som får röra sig tillräckligt varje dag och därmed inte lagrar någon överskottsenergi. Därför behövs en lösning för att de hästar som står i små hagar och sannolikt har ett undertryckt rörelsebehov, dagligen ska kunna släppas på en yta där de kan röra sig fritt utan att hästägarna befarar att de ska springa och skada sig. Genom att låta dessa hästar motioneras innan de släpps i en större hage borde de få utlopp för en del av det uppbyggda rörelsebehovet och i och med det inte springa och busa så mycket att ägarna anser att det innebär en ökad skaderisk.

Eftersom skrittmaskiner ofta finns på anläggningar med tävlingshästar och det inte är tidskrävande för hästägarna att låta hästarna gå i dessa utfördes en studie för att se om hästars behov av att röra sig minskade efter motionering i en skrittmaskin. I studien användes sex halvblodshästar av varierande ålder och kön. Samtliga hästar tränades och tävlades i olika grad inom olika tävlingsdiscipliner. Hästarna som gick i små rasthagar släpptes varje dag i en hage på 11x31m för att uppfylla lagkravet om fri rörelse i alla gångarter. Försöket bestod i att varje häst en dag, direkt efter morgonfodringen, motionerades i skrittmaskinen i 30 min innan den släpptes i den större hagen där den observerades och filmades under 20 minuter. Varje häst gick även en dag, direkt efter morgonfodringen, ut i den större hagen utan att ha motionerats i skrittmaskinen innan, där den observerades och filmades under 20 minuter.

Det som framkom av försöket var att hästarna uppvisade en lägre frekvens av beteenden som gnägga, kasta med huvudet och skrapa med en hov i marken när de motionerats i skrittmaskinen innan de fick gå i den större hagen. Resultatet av försöket visade även att hästarna skrittade signifikant kortare tid i den större hagen om de motionerats i skrittmaskinen innan. Hästarna stod också still signifikant längre tid efter motion i skrittmaskinen. Någon signifikant skillnad i tiden spenderad i trav och galopp syntes inte. Hästarna travade och galopperade förvånansvärt lite oavsett om de motionerats i skrittmaskin eller inte. Det resultatet påverkades troligen av att få av hästarna var unghästar, men berodde sannolikt mest på att hästarna var vana att gå i den större hagen. Regelbunden utevistelse och vanan att gå i den större hagen gör att hästarna i denna studie inte har ett så stort behov av att ”bralla” av sig.

Sammanfattningsvis kan sägas att fastän det inte finns någon forskning som visat att skaderisken ökar i och med grupphållning och utevistelse på stora ytor är det en vanlig uppfattning hos hästägare. För de hästägare som är rädda för att hästarna ska springa och busa mycket om de släpps i en stor hage kan motionering i skrittmaskin vara ett hjälpmedel för att minska hästarnas fysiska aktivitet vilket även gör att de utför färre av de beteenden som en del hästägare förknippar med en ökad skaderisk.