Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Fytoremediering är samlingsnamnet på den marksaneringsmetod som utnyttjar växters förmåga att tolerera, extrahera, degradera eller stabilisera olika typer av föroreningar i mark och vatten. Att växters olika egenskaper genom historien använts för att utveckla och förbättra förutsättningar i bl.a. jordbruket är ingenting nytt. Vi lever i en tid där ett allt högre tryck på naturen och jordens resurser påverkas av att vi blir fler och fler människor som ska dela på dem. I våra postindustriella städer finns många restytor påverkade av de verksamheter som tidigare huserat där, med förorenad och förstörd mark som följd. Målet med uppsatsen har varit att reflektera över om/hur fytoremediering kan vara ett alternativt verktyg att använda sig av i dagens stadsplanering. I arbetet presenteras den teknik och de processer som ingår i begreppet fytoremediering övergripande, begränsningar och möjligheter tas upp för att kunna göra en jämförelse med traditionella saneringsmetoder som schaktning, destruktion och deponering av förorenade jordmassor.
Syftet med uppsatsen har varit att få en bredare kunskap kring positiva och negativa aspekter av att med hjälp av växter sanera mark och vatten. I mitt arbete har jag haft två huvudfrågor som jag sökt svar efter genom sammanställningen av litteraturstudien i uppsatsen. Är fytoremediering ett hållbart sätt att tillgängliggöra förorenad mark på? Denna första fråga fick även följdfrågorna; hur fungerar det, vilka biologiska och estetiska värden kan uppnås samt vilka problem och möjligheter finns med metoden. Min andra frågeställning blev: är rening av mark och vatten med hjälp av växter lämpligt att använda sig av i ett stadsplaneringssammanhang?
Resultatet av arbetet visar att fytoremediering är en metod som har framtiden för sig, där växternas egenskaper kan utnyttjas på flera olika plan, men att metodens fullständiga potential ännu inte nyttjas fullt ut.

Phytoremediation is the name of the technology that uses the possibility of green plants to tolerate, extract, degrade or stabilize different types of pollutants in soil and water. The use of different qualities of plants to enhance and improve soils in for example agricultural sciences has been used for a long time. We’re living in a time where an increase of population worldwide leads to a high pressure on our environment and on our natural resources. There are many residual areas/brownfields in our postindustrial cities due to the activities of industries with polluted and destroyed soil and water as a consequence. The goal of this essay has been to reflect on if/how phytoremediation can be an alternative tool in the planning of today’s urban areas. This paper generally presents limitations and possibilities in the technique and processes involved in phytoremediation, with the purpose to compare it to traditional methods of remediation such as excavation, destruction or landfills of contaminated soils.
The intention of this paper has been to get a wider knowledge on positive and negative aspects of the use of plants to remediate soil and water. In writing this essay I’ve been trying to answer two main questions through a literature study. Is phytoremediation a sustainable method to make contaminated soil available again? This first query generated the attendant questions; how does it work, which biological and aesthetical values can be gained through the process and which possibilities and limitations are there to the method. The second question asked was: is phytoremediation a usable method in urban planning?
The result of this paper shows that phytoremediation is a method that has good outlooks for the future, where the plants abilities can be used in several ways and combinations. But the entire potential of the method is still not fully used.