Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Maskinell markberedning följt av manuell plantering är den vanligaste föryngringsrutinen efter en föryngringsavverkning i Sverige. Många av de forskningsrön som dagens markberednings- och planteringsinstruktioner bygger på är baserade på äldre fältexperiment. Uppföljningar av praktiska föryngringar i fält kan bidra med kompletterande kunskap över vilka svårigheter som finns beroende på ståndort, terrängförhållanden etc. Dessa erfarenheter kan sedan användas till att utvärdera gällande arbetsrutiner och instruktioner.

Syftet med detta examensarbete var att utvärdera kvaliteten i det praktiska markberednings- och planteringsarbetet på SCA:s mark i Norrland. Syftet var även att utvärdera hur SCA:s eget plantmaterial utvecklats under en 10-årsperiod beroende på planteringspunktens- och ståndortens egenskaper.

36 höglagda och 14 harvade trakter, manuellt planterade mellan åren 1998-2001, utgjorde dataunderlag till studien. De flesta trakter var föryngrade med tall (Pinus sylvestris L.) och gran (Picea abies L. Karst.), men även contorta (Pinus contorta Dougl. var. latifolia) förekom. Totalt innehöll materialet information om 10 479 st. plantor fördelade på 50 trakter och 499 provytor. På provytorna var varje enskild planterad plantas höjd och vitalitet registrerad vid återkommande inventeringar under en 10-årsperiod.

Resultatet visade att det var få trakter som levde upp till SCA:s planteringsmål avseende totalt antal planterade plantor per ha. Endast 16 av 50 trakter låg inom kravet på ± 5 % från angivet antal i traktdirektiven. I medeltal var antalet godkänt planerade plantor enligt instruktion 1571 st. per ha, motsvarande 74,6 % av det totala antalet utplanterade plantor. Inget samband mellan vald markberedningsmetod och hur väl planteringsmålet uppfylldes kunde påvisas, däremot förelåg betydande skillnader mellan trakterna. En ojämnare ytstruktur bidrog i regel till en lägre andel godkänt planterade plantor, enligt SCA:s klassificering. Ingen skillnad kunde påvisas mellan markberedningsmetoderna avseende andelen godkänt planterade plantor, men harvade trakter hade i regel en större andel godkända plantor, förmodligen beroende på att markstörningen varit större med harvning.

Statistiskt signifikant inverkan konstaterades för ytstruktur, vegetationstyp och variationens effekt mellan trakterna, avseende andelen döda plantor år 10. Provytor med örttyper hade sämre överlevnad jämfört med ristyper för tall och gran. Planteringspunkten, trädslaget, och variationens effekt av provyta och trakt visade sig ha statistiskt signifikant inverkan på de uppmätta trädhöjderna, år 10. Den genomsnittliga höjdskillnaden för levande plantor år 10 visade sig vara liten mellan de godkänt planterade plantorna och de icke-godkänt planterade plantorna, oberoende av trädslag. Contortans medelhöjd var 23 % högre än tall på jämförbara ståndorter. Träd planterade i omvänd torva uppvisade högst överlevnad generellt sett för de tre trädslagen. För tall var skador till följd av älgbete, men även knäckesjuka, vanligt förekommande, år 10. Svåra skador var nästan lika vanliga som lätta. Granarna drabbades i huvudsak av lättare skador till följd av granbarrlöss (Adelges spp.), men även frostskador. Contorta uppvisade lägst andel skador, men hade drabbats av en del svåra stamskador orsakade av sork och älg.

SCA Skog använder sig av enkla och tydliga markberednings- och planteringsinstruktioner. Resultatet av denna studie motiverar detta angreppssätt, men har samtidigt belyst en del problem som kännetecknar föryngringsarbetet. Detta har föranlett förslag på några justeringar av gällande instruktioner och rutiner.

Mechanical soil scarification followed by manual planting is the most common regeneration routine after a clear cut in Sweden. Many of the research findings that the current soil scarification and planting instructions are based on come from old field experiments. Studies of practical regenerations can provide additional knowledge of the difficulties that are present out in the field. These experiences can be used to evaluate current instructions and routines.

The purpose of this study was to evaluate the quality of the practical soil scarification and planting work on SCA's land in northern Sweden. The purpose was also to evaluate how SCA's own seedlings had developed during a 10-year period depending on planting spot and site properties.

The study was based on data from 36 mounded and 14 disc trenched sites planted between the years 1998-2001. Most of the sites had been regenerated with Scots pine (Pinus sylvestris L.) and Norway spruce (Picea abies L. Karst.), but also Lodgepole pine (Pinus contorta Dougl. var. latifolia) occurred. Totally, the data included information about 10 479 different seedlings on 50 sites and 499 sample plots. In each plot, height and vitality of each seedling had been monitored during a 10-year period.

The result showed that there were few sites that met SCA criteria regarding the total number of seedlings planted per hectare. Only 16 out of 50 sites were within the requirement of ± 5 % from the specified number in the directives. The average number of seedlings that were planted according to the instructions was 1571 seedlings per ha, corresponding to 74.6% of the total number of seedlings planted. No relation between selected soil scarification method and how well the planting target was met could be found, but substantial differences between the sites were found. An uneven surface structure contributed in general to a lower percentage of approved seedlings, according to SCA's classification. No difference was detectable between the soil scarification methods and the number of correctly planted seedlings, but disc trenched sites had generally a greater proportion approved plants, presumably due to a greater ground disturbance.

Statistically significant effects were found for surface structure, vegetation type and as an effect of variance between the sites, regarding the proportion of dead plants, year 10. Plots with herbs showed worse survival rate compared to plots with shrubs for Scots pine and Norway spruce. Planting spot, tree species, effects of sample plot- and site variance were found to have statistically significant effect on the measured tree heights, year 10. The average height difference of living plants in year 10 showed small differences between the approved planted seedlings and the unapproved planted seedlings, regardless of tree species. The average height of Lodgepole pine was 23% higher than Scots pine on sites with similar site index. Trees planted in inverted humus showed in general the highest survival rate. Scots pine was commonly damaged due to moose browsing, but also by pine twisting rust, year 10. Norway spruce suffered mainly from minor injuries caused by spruce gall aphids (Adelges spp.). Frost injuries were also common. Lodgepole pine showed the lowest proportion of damages, but suffered some severe injuries caused by vole and moose.

SCA uses simple and clear soil scarification and planting instructions. The result of this study justifies this approach, but has also highlighted some problems that characterize the regeneration activities. This has led to proposals for some adjustments to the existing instructions and routines.