Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Många parasiter, framförallt arter som lever som endoparasiter i syrefattiga miljöer som
värddjurets tarm, har anaerob respiration under vissa eller flera av sina utvecklingsstadier.
Den anaeroba respirationen hos parasiten skiljer sig på många sätt ifrån värddjurets aeroba
respiration och dessa skillnader utgör potentiella mål vid anthelmintikabehandling.
Enzymet fumaratreduktas är ett exempel på ett sådant mål. Fumaratreduktas finns inte hos
värddjuret men hos många parasiter fyller detta enzym en nyckelfunktion dels i den anaeroba
elektrontransportkedjan och dels då glukos kataboliseras i den anaeroba
kolhydratmetabolismen via fosfoenolpyruvatkarboxykinas-succinat-vägen. Hos
benzimidazolerna, som är en flitigt använd grupp av anthelmintika (avmaskningsmedel) hos
många djurslag, är den huvudsakliga verkningsmekanismen att det sker en inhibering av
mikrotubulipolymeriseringen, men flera studier tyder även på att fumaratreduktas utgör
ytterligare en potentiell verkningsplats.
Samtliga studier som redovisas i detta arbete visar på att benzimidazoler har en inhiberande
effekt på fumaratreduktasaktiviteten hos de undersökta parasiterna. Den hämmande effekten
som uppmättes varierade emellertid kraftigt mellan olika benzimidazolpreparat. Även
effekten för samma preparat varierade i vissa fall i olika studier. Att resultaten varierar för de
olika benzimidazolpreparaten är väntat då det trots allt rör sig om olika preparat med olika
potens. Att resultatet också varierar för samma preparat i olika studier kan eventuellt bero på
skillnader i hur försöken genomfördes, men också på genetiska skillnader mellan de parasiter
som användes i de olika studierna. Även om den uppmätta effekten skiljer sig en del mellan
studierna pekar trots allt resultaten från samtliga studier som redovisas i detta arbete ändå i
samma riktning, nämligen att benzimidazoler uppvisar en inhibitorisk effekt på aktiviteten hos
fumaratreduktas. Huruvida det rör sig om en direkt hämmande effekt på själva
fumaratreduktaset eller om den inhiberande effekten uppstår sekundärt som en följd av
inhiberingen av mikrotubulipolymeriseringen är dock oklart. Oklart är också om den effekt
som uppmätts in vitro också uppstår hos parasiten in vivo. För att svara på dessa frågor
behövs mer forskning