Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Då djur i fångenskap inte får möjlighet att utföra ett naturligt beteende som de har stark motivation för blir de ofta frustrerade och kan utveckla onormala repetitiva beteenden för att hantera stressen, så kallade stereotypier. Vilken typ av stereotypt beteende som utvecklas beror på vilket beteende som ej tillgodosetts. Även om studieresultat tyder på att utförande av stereotypiskt beteende hjälper djuren att hantera stress bör uppkomsten av ett sådant beteende motverkas då det är en indikator på en sämre djurvälfärd. Det är alltså inte utförandet av det störda beteendet som bör motarbetas, utan de bakomliggande orsakerna.
Berikning skall stimulera och ge djuren ett större urval av beteendemöjligheter och på så sätt främja en förbättrad fysisk och psykisk hälsa. Målet med berikning är att hjälpa djuret att hantera stress och tristess som livet i fångenskap medför.
Det mest avgörande för beslutet om huruvida en berikning skall användas eller ej är tidsaspekten och kostnaderna. Tillsammans med födosöksberikning och taktil berikning är strukturell berikning (miljövariation) en av de berikningstyper som anses vara viktigast, men till skillnad från födosöksberikning och taktil berikning nyttjas inte strukturell berikning frekvent. Att strukturell berikning ej används i proportion till hur viktigt det anses vara beror på höga omkostnader, begränsat utrymme och stor arbetsinsats vid installation.
Hittills har berikning endast haft begränsad framgång i motverkandet av stereotypiskt beteende hos zoodjur. Detta tyder på att den berikning som idag används ej är optimal eller att den tillämpas för sent, vilket gör att det stereotypiska beteendet redan har hunnit bli en vana. För att motverka att djur i fångenskap blir frustrerade och utvecklar stereotypier är det viktigt att försöka tillgodose så många av deras naturliga beteendebehov som möjligt, helst innan de blir frustrerade och utvecklar stereotypier. Optimalt skall djuren få tillgång till samtliga typer av berikning som finns med hjälp av ett roterande och varierande schema för att undvika habituering.
Djurparker är en ovärderlig resurs för forskning kring djurens beteende, men på grund av små djurgrupper, miljövariationer mellan olika inhägnader, stor individpåverkan, tidsbrist hos djurskötarna och en vilja att snabbt bli av med stereotypier snarare än att ta reda på de underliggande mekanismerna är forskning problematiskt.
I framtiden bör multiinternationella databaser byggas upp och fler meta-analyser utföras så att ansvariga på djurparker får en lättöverskådlig bild över vilken typ av djurhållning och berikning som är mest framgångsrik och då lättare kan använda sig av dessa berikningar proaktivt.

Captive animals get frustrated if they do not get the opportunity to partake in behaviors that they are strongly motivated for. To cope with the stress they experience they can develop abnormal repetitive behaviors, also known as stereotypic behaviors. Which stereotypic behavior that is developed depends on which behavioral need that is not being satisfied. Studies show that the animals performing stereotypic behavior often fare better than the animals that live in the same environment but don’t show any abnormal behaviors. It is therefore not the behavior as such that should be addressed but the cause behind it. The presence of stereotypic behavior is often used as an indicator for poor welfare.
Environmental enrichment stimulates and gives animals a wider range of behavioral opportunities and therefore promotes improved physiological and psychological well-being. The goal with environmental enrichment is to help animals cope with the stress and boredom that captivity brings.
Which environmental enrichment that is to be used is decided by the cost in both time and money. Even though structural enrichment is considered one of the most important environmental enrichments it is not one of the most often provided. The reasons why structural enrichment is not used more frequently in zoos are the high costs involved, the limited space of the enclosures and the increased manual labour needed for installment.
To date environmental enrichment has only had a partial success in decreasing stereotypic behavior in zoo animals. This suggests that the enrichment currently being used is either not optimal or that the enrichment is put into place to late and that the stereotypic behavior has already become a habit, resistant to change. It is important to meet as many of the behavioral needs of the animal as possible, preferably before the animal gets frustrated and develops stereotypes. The best thing for an animal is to give it access to all types of environmental enrichment and then to use rotation and alteration as to prevent habituation from developing.
The zoo world is an invaluable resource for behavioral research, but also a problematic one. Small animal groups, environmental variation and individuals influence on each other makes it difficult to achieve significant test results. Also the lack of time at the zoo staff’s disposal and a desire to quickly reduce stereotypic behavior rather than ascertain the underlying mechanisms hinders the research even further.
Building better multi international databases and conducting more meta-analyses would give zoo staff a clearer view of which enrichments are the most effective. This would help to make sure that the right environmental enrichment is used and would also help enrichments to be used pro-actively rather than reactively.