Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

A brush of paint on a grey compound wall can mean so much more than simply an addition of colour. It can mean
an appropriation of public space, a shared public space enclosed by a wall now ‘owned’ by someone. It can mean
an arisen conflict leading to debate about the right to use public space.
The Wall Project is a Mumbai based beautification project that uses paint and outdoor walls to brighten up
their city. The Urban Typhoon workshop is an activity set up in self-evolving neighbourhoods where municipal
interference is scarce. During the workshop urban practitioners – such as architects, planners, designers and
foremost artist - from outside are invited to “brainstorm collectively and produce new projections, alternative
visions, ideas and solutions for the neighbourhood”.
In the contemporary discourse of participatory art practices and participatory and collaborative processes in
urban development insights of the two projects above can be gained. Critique raised against both practices are
short-term engagement, tokenism and an authority position seemingly impossible to avoid.
Perhaps a way towards an understanding can be found in hybridity and thoughts of third ways when discussing
participatory and collaborative practices in unequal environments?

Ett penseldrag på en grå vägg kan betyda så mycket mer än enbart ett färgstarkt tillägg. Det är ett övertagande
av offentligt rum, ett gemensamt rum inramat av en vägg som nu ”ägs” av någon. Det kan betyda uppkomst av
en konflikt som leder till debatt om rätten till det offentliga rummet.
The Wall Project är ett försköningsprojekt baserat i Mumbai som använder färg och väggar för att göra sin stad
vackrare. The Urban Typhoon workshop utspelar sig i självutvecklande områden där kommunal inblandning är
sällsynt. Under workshopen bjuds urbanister – som arkitekter, planerare, designers och framförallt konstnärer -
utifrån in för att “kollektivt brainstorma och producera nya föreställningar, alternativa visioner, idéer och lösningar
för grannskapet”.
I den samtida diskursen om medverkande och samarbetande konst- och stadsplaneringspraktiker kan förståelse
för de två projekten fås. Kritik som riktas mot båda fälten innefattar kortsiktigt engagemang, skenbart inflytande
och en auktoritär ställning till synes omöjlig att undvika.
Kanske en väg mot förståelse kan hittas i hybriditet och tankar om tredje vägar, när medverkande och
samarbetande praktiker i ojämställda miljöer diskuteras?