Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Toppröjning är en röjningsmetod där man kapar röjstammarna högre upp på stammen än vad man gör vid konventionell röjning. Metoden kan erbjuda ett alternativ till konventionell röjning, med flera fördelar. Efter att man har utfört en toppröjning är det tänkt att röjstammarna ska fortsätta leva under en period och växa längs med huvudstammarna för att dana deras kvalitet och fungera som viltfoder för att minska betning på huvudstammar. Det är viktigt att röjstammarna inte växer ikapp huvudstammarna och att de dör innan en första gallring. Att kapa stammar på en högre nivå ger färre hinder, bättre sikt och mindre diameter vid kapstället.
Syftet med den här studien var att jämföra effekten av olika röjningsmetoder med avseende på yttre kvalitetsegenskaper och skador på tall (Pinus sylvestris). Huvudfrågorna berörde om toppröjning gav en bättre kvalitet på huvudstammar av tall än konventionell röjning och ingen röjning, om toppröjningar på olika höjd över mark gav olika resultat, om toppröjning kunde minska andelen skadade huvudstammar och om röjstammarna riskerade att växa ikapp huvudstammarna där toppröjning hade använts.
Försöket anlades våren 2002 i norra Sverige på en naturligt föryngrad tallmark. Fyra olika behandlingar utfördes i fyra block (blockningsfaktor var grundyta): Toppröjning på 70 % av huvudstammarnas medelhöjd, toppröjning på 50 % av huvudstammarnas medelhöjd, konventionell röjning strax ovan markytan och ingen röjning. Skador och kvalitetsvariabler inventerades sex gånger mellan 2002 och 2011.
Toppröjning visade en signifikant tunnare ”grövsta gren upp till 2 meters höjd” 2007 och 2011 och en signifikant högre ”höjd-/diameterkvot” 2007 än den konventionella röjningen. Toppröjning på 70 % av huvudstammarnas medelhöjd visade en signifikant högre ”höjd till grönkrongräns” 2011 än den konventionella röjningen. Behandlingen ”ingen röjning” visade nästan alltid statistiskt signifikant bättre kvalitet (läs: mindre brösthöjdsdiameter, mindre grendiameter, mindre avsmalning, lägre höjd till grönkrongräns o.s.v.) än ”konventionell röjning” medan skillnaderna mellan ”ingen röjning” och toppröjningarna inte alltid var statistiskt signifikanta. Mortaliteten var låg bland huvudstammarna (< 3,1 %) och visade ingen statistisk signifikant skillnad mellan behandlingarna. Det fanns ingen statistisk signifikant skillnad mellan behandlingarna avseende mortalitet hos bi-/röjstammarna heller där mortaliteten varierade mellan 14,4 och 33,5 %. Höjdskillnaden mellan huvudstammar och röjstammar var signifikant i de båda toppröjningarna och ökade med tiden vilket indikerar att röjstammarna inte kommer växa ikapp huvudstammarna. Toppröjningarna visade ingen signifikant skillnad i andel älgbetade och skadade huvudstammar jämfört med den konvetionella röjningen. Andelen döda huvudstammar var väldigt låg hos alla behandlingarna (< 3,2 %). Toppröjningarna skiljde sig inte signifikant från varandra för någon testad variabel.
Nyckelord: avsmalning, grönkrongräns, kvistdiameter, mortalitet, tall, toppröjning, ungskog, älgskador.

Topping is a precommercial thinning (PCT) method where the secondary stems are cut higher above the ground compared to traditional PCT. The method may provide an attractive alternative to traditional PCT, with several advantages. After you have performed a topping the secondary stems are supposed to live for a period and grow along the main stems to fashion and promote their quality and furthermore reduce moose damage. It’s important that the secondary stems will not catch up in height with the main stems and that the secondary stems die before the time of the first thinning. Cutting stems on a higher level gives less obstacles, better sight and smaller cutting diameters.
The aim of this study was to compare the effect of different PCT methods in terms of quality and damage on main stems of Scots pine (Pinus sylvestris). The main questions were if topping gave better stem quality on the main stems compared to traditional PCT and no PCT, if two different topping heights gave different results, if the topping could reduce the proportion of moose damage on the main stems, and if the topped secondary stems would catch up in height with the main stems in the two different topping methods.
The field experiment was established in the spring of 2002 in the north of Sweden in a naturally regenerated Scots pine stand. Four different treatments were carried out in four blocks (blocking factor was basal area). Topping i.e. cutting the secondary stems at a height of 70 % of the main stems mean height, topping i.e. cutting the secondary stems at a height of 50 % of the main stems mean height, traditional PCT just above ground and no treatment at all. Damage and quality-variables were inventoried six times between 2002 and 2011.
Topping showed a significant thinner “thickest branch up to 2 meters” 2007 and 2011 and a significant higher “height/diameter quote” in 2007 than conventional PCT. Topping at 70 % of the main stems mean height showed a significant higher “height to green crown” than conventional PCT in 2011. The treatment where no PCT was done showed nearly always a significantly better quality (smaller tree diameter, smaller branch diameter, less taper, lower height to living crown and so on) compared to “traditional PCT”, while the treatment with no PCT compared to the topping treatments seldom differed significantly. Main stem mortality was low (< 3.1 %) and there was no significant difference between the treatments. In addition, there was no significant difference between the treatments in mortality of secondary stems, where the mortality percentage was between 14.4 and 33.5 %. The height difference between the secondary stems and the main stems were significantly different in both topping heights and indicated that the secondary stems will not catch up in height and that they will die before time for first thinning. Topping did not result in a less proportion of moose damaged or totally damaged main stems than the traditional PCT. The proportion of dead main stems were very low (< 3.2 %) in all treatments. The two topping methods did not differ significantly with each other.
Key words: branch diameter, height to living crown, moose damage, mortality, taper, topping.