Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Förmaksflimmer karakteriseras av en snabb förmaksrytm som är oregelbundet oregelbunden och tillståndet är oftast kroniskt. Vanligen uppstår förmaksflimmer hos hund vid förmaksdilatation, sekundärt till förvärvade hjärtsjukdomar såsom dilaterad kardiomyopati (DCM) eller kronisk hjärtklaffsdegeneration. Förutom hjärtsjukdomar kan även andra sjukdomar ge upphov till förmaksflimmer och arytmin kan uppstå i frånvaro av underliggande sjukdom, så kallat idiopatiskt förmaksflimmer. Ökad kunskap om förmaksflimmer och dess orsaker hos hund behövs och syftet med denna studie var att undersöka vilka hundar som vanligen drabbas av förmaksflimmer genom att karakterisera en grupp av förmaksflimmerhundar i Sverige. Dessutom avsåg studien att undersöka om förmaksflimmer är vanligt förekommande vid andra sjukdomar än förvärvade hjärtsjukdomar, samt att, eftersom DCM är en av de vanligaste orsakerna till förmaksflimmer, undersöka hur vanligt förmaksflimmer är vid DCM. Journaler från 39 hundar som fått diagnosen förmaksflimmer och 99 hundar som diagnostiserats med DCM mellan 2005-01-01 och 2011-11-01 vid universitetsdjursjukhuset i Uppsala studerades retrospektivt. Resultaten visade att förmaksflimmer var vanligt hos hundar med andra sjukdomar än förvärvade hjärtsjukdomar och även förhållandevis vanligt i frånvaro av annan sjukdom. Många hundar (29 %) hade utvecklat förmaksflimmer utan att förmaksdilatation förelåg, och hos hundar med förvärvad hjärtsjukdom observerades förmaksflimmer vid såväl lindrig som måttlig och kraftig sjukdomsgrad. Hanhundar och mycket storvuxna raser var oftast drabbade, men även schäfer och golden retriever var ofta drabbade. Hos dessa golden retrievers kunde en mycket lång överlevnadstid observeras, och i tre av fyra fall saknades en underliggande hjärtsjukdom, vilka är intressanta fynd. Förmaksflimmer förelåg hos 40 % av hundarna med DCM och faktorer som föreföll predisponera för förmaksflimmer vid DCM var hankön och hög vikt. Baserat på resultaten i denna studie är vidare studier av hundar med förmaksflimmer av stort intresse, speciellt studier av golden retriever och studier avseende andra sjukdomar än hjärtsjukdomar som möjlig orsak till förmaksflimmer hos hund.

Atrial fibrillation is characterized by a rapid atrial rhythm that is irregularly irregular, and it is often chronic. It usually occurs in the presence of atrial dilation, secondary to acquired heart disease such as dilated cardiomyopathy (DCM) or myxomatous mitral valve disease (MMVD). Besides heart disease, diseases of other etiologies can cause atrial fibrillation, and it can even develop in complete absence of disease, a state that is called idiopathic or lone atrial fibrillation. The underlying etiologies of atrial fibrillation in the dog are incompletely explored. The aim of this study was to investigate which dogs are at risk for developing atrial fibrillation by characterizing a group of dogs with this arrhythmia in Sweden. An additional study objective was to investigate if atrial fibrillation occurs in combination with other diseases than acquired heart disease. Furthermore, because DCM is one of the most common causes of atrial fibrillation, the study aimed to investigate the prevalence of atrial fibrillation in dogs with DCM. The study was designed as a retrospective case series and included medical records from 39 dogs diagnosed with atrial fibrillation and 99 dogs diagnosed with DCM between January first 2005 and November first 2011 at the University Animal Hospital in Uppsala. Atrial fibrillation was found to be common in dogs with other diseases than acquired heart disease, and it also was common in the absence of other concomitant diseases. Many dogs (29 %) had developed atrial fibrillation without the presence of atrial dilation, and dogs with acquired heart disease were found to have developed atrial fibrillation at all stages of disease severity, even mild. Male dogs and giant breed dogs were most commonly affected, but German shepherd and Golden retriever dogs were also affected. Interestingly, the Golden retrievers had, in comparison to dogs of other breeds, a long survival time, and in three of four cases atrial fibrillation had developed in the presence of other concomitant diseases than acquired heart disease. Atrial fibrillation was observed in 40 % of the dogs with DCM, and male dogs and large breed dogs were predisposed. Based on the results of this study, further research of dogs with atrial fibrillation is of interest, particularly studies in Golden retrievers and research investigating the role of other diseases than heart diseases as a possible cause of atrial fibrillation.