Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden är fragmenteringen av landskapet. Vägar och järnvägar är orsak till en betydelsefull del av denna fragmentering där landskapet delas i allt mindre områden. Delningen påverkar inte bara faunan utan också floran. Konsekvenserna för dess populationer blir demografiska och genetiska skillnader som i längden kan resultera i arters utdöende.
Ett sätt att mildra vägarnas och järnvägarnas påverkan är att bygga så kallade faunaövergångar. I denna benämning ingår övergångstyperna ekodukt, faunabro och kombinerad människo-/faunabro. Gemensamt för dem är att de förenklat kan beskrivas som passager utformade för att djur ska kunna passera tryggt över vägen eller järnvägen, det vill säga en faunaövergång.

Första gången jag kom i kontakt med fauna-övergångar var under en resa till Norge år 2008. Genom bilrutan såg jag något som såg ut som en bro planterad med träd. Genast växte frågor fram om vad det var jag sett, hur man planerar, utformar och anlägger en faunaövergång, samt vilka erfarenheter man har av dem. Men mest av allt funderade jag på varför jag inte sett några faunaövergångar i Sverige när det fanns flera i Norge.

I detta examensarbete studeras faunaövergångar byggda i Sverige och Norge. Med hjälp av littera-turstudier, miljökonsekvensbeskrivningar och konsekvensutredningar, platsbesök och intervjuer med personer delaktiga i planeringen för faunaöver- gångar undersöks planeringsprocesser och utform-ningstankar för fem stycken fallstudieövergångar.
Studierna har som mål att finna svar på mina frågor från 2008, och under sökandet och diskuterandet kring dem framträder såväl bättre som sämre förfaranden under planeringen och utformningen av fallstudieövergångarna. Exempelvis följer man rekom-mendationerna om hänsyn till andra intressenter, medan man nog borde ägna mer tid åt vissa tekniska specifikationer, som till exempel garantitider för planteringarna på övergångarna. Resultaten och diskussionerna kommer förhoppningsvis att vara användbara för utformandet av bättre strategier för anläggningen av framtida faunaövergångar i båda länderna.

En övergripande jämförelse mellan de svenska och norska förhållandena görs också. Norge har nämligen inte bara byggt mer faunaövergångar än Sverige. Det finns också viktiga skillnader inom planeringsprocesserna, som exempelvis att beslut som berör en eventuell faunaövergång tas på en lokalare nivå i Norge.

One of the greatest threats to biodiversity is the fragmentation of the landscape. Roads and railways are a main cause of this fragmentation, where the landscape is separated into smaller areas. This separation affects not only the fauna but also the flora. The consequences on their species are demographic and genetic differences that in the long run could result in extinction.
One way to mitigate the impact caused by roads and railways is to build so-called wildlife passages. Terms such as green bridge, wildlife bridge and combined human-/wildlife bridge are examples of what these passages could be named. What they all have in common is that they can be described as passages designed for animals to pass safely over the road or railroad: A wildlife passage.

The first time I came in contact with wild life passages was during a trip to Norway in 2008. Through the car window I saw something that looked like a bridge planted with trees. Immediately questions arose, I wondered what I had seen, how the passages are planned, designed and constructed. Most of all though, I wondered why I hadn’t seen any passages in Sweden when there were several in Norway.

Wildlife passages built in Sweden and Norway are studied in this thesis. Through literature studies, environmental impact assesments, (MKB:er)/(KU:ar), site visits and interviews with people involved in the planning of wildlife passages, the planning processes and design thoughts in five case studies are examined.
The objective is to find answers to my questions from 2008. Pros and cons regarding the different processes are examined. For example, the recommendations considering combination with other interests are followed, while it could be good to spare a thought on some technical specifications, e. g. the required length of the warranty period for the plants on the passages. Thus, the results and discussions in thus thesis could hopefully contri-bute in forming good strategies within the planning process of future wildlife passages in both Sweden and Norway.

A general comparison between the two countries has also been performed. Norway has not only built more wildlife passages than Sweden. There are also important differences within the planning process, such as the fact that decisions concerning a pos-sible wildlife passage is taken at a more local level in Norway.