Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Idag hittas både höga kultur- och naturvärden inom områden som har lämnats mer orörda av det industrialiserade skogsbruket än andra och där andelen gammal skog med döda träd och lågor därför är högre (Ericsson 2001). En stor andel områden som tidigare ansetts vara urskog eller orörda av människan, har på senare tid istället visat sig vara starkt påverkade av mänsklig aktivitet.

Den före detta kronoparken Eggelats nordöst om Arjeplog, är ett sådant område. Syftet med min fältinventering i området var att registrera kulturspår både av samiskt ursprung och av det industriella skogsbruket. Jag ville ta reda på hur mycket spår som egentligen fanns i området och vad de kunde berätta om områdets skogsbrukshistoria. Vidare undersökte jag källmaterial i form av bland annat beståndsbeskrivningar från början av 1900-talet och framåt för att få en bild över hur området har förändrats under de senaste 100 åren. Jag har också undersökt hur skyddsinstrumentet kulturreservat tillämpas och om det finns någon internationell motsvarighet. Min studie hade även som syfte att analysera undersökningsområdets bevarandevärde utifrån både de kultur- och naturvärden som finns närvarande.

Inventeringen av kulturspår på träd i området, och dateringen av dem, visar att området används av samer minst så långt tillbaka som 1647 fram till slutet av 1800-talet. Typen av fynd visar även på ett återkommande och varierat bruk av området. Fynd av olika slags stubbar i området tyder även på att det delvis huggits under begränsade perioder. Studien av källmaterialet visar att landskapet som området ligger i har förändrats drastiskt sedan 1900-talets början. All skog i området bedömdes då vara överåldrig och inga stora huggningar hade utförts vare sig i undersökningsområdet eller i dess omgivning. Idag är landskapet omkring området fragmenterat och består till stor del av homogena barrskogsbestånd med en ålder under 100 år.

Idag finns det endast ett kulturreservat med syfte att bevara det samiska kulturlandskapet (Riksantikvarieämbetet 2009c). Detta trots samernas långvariga historia i området och att deras brukande präglar i stort sett hela det nordliga skogslandskapet. Ofta skyddas samiska kulturspår istället inom ramen för naturreservat.

Jag tycker att ett större fokus borde läggas på de kulturspår som finns i de nordliga boreala skogarna. Kulturspår på träd är ett förgängligt kulturarv som snabbt håller på att försvinna, både på grund av naturliga processer och människans exploatering av skogslandskapet (Berg m.fl. 2011a). Genom att skydda dem i form av kulturreservat istället för naturreservat lyfts de samiska spåren fram och synliggörs. Det är trots allt inte förrän vi vet att de finns som vi kan lära oss att förstå och uppskatta dem.

Today there are still to be found some areas of great biological and cultural worth that have more or less been left untouched by modern industrial forestry. Some areas are more untouched than others and here the amount of primeval forest with dead and decaying trees is therefore greater. A large part of the area that earlier was thought to be primeval forest untouched by man, has instead recently shown to hold traces of human activity.

The area of Eggelats, northeast of Arjeplog, is such an area. The purpose of my inventory in the area was to identify and record cultural traces of both native Saami activities and industrialized forestry. I wanted to find out what traces there were in the area and what they could tell me about the area’s forest history. I have also examined historical records from the early 1900’s and onward to get a picture of how the area has changed during the last 100 years. I have further analyzed how the Swedish conservation form of ”cultural reserve” is applied and if there are any international equivalents. The aim of this study is also to examine the conservation value of the area, regarding both biological and cultural values.

The field inventory of culturally modified trees, and the subsequent dating of them, establish that the area was used by Saami people at least as far back as 1647 until the end of the 1800’s. The characters of the findings also indicate a continuous and varied use of the area. The findings of different kinds of stumps in the area demonstrate that parts of the area have been logged at different limited periods of time. The study of the historical records confirms the drastic changes that the wider landscape surrounding the inventoried area has undergone since the early 1900’s. The entire forest in the area then consisted of over-aged trees and no substantial logging had yet been undertaken in the area of the inventory or in its surroundings. Today, the wider area encompassing the inventoried area is very fragmented and is mainly composed of even-aged and homogenous coniferous forests less than 100 years old.

Today there is only one ”cultural reserve” dedicated to Saami culture (Riksantikvarieämbetet 2009c). This despite the long history of Saami people in the area and the fact that they left their imprint on most of the northern forestland. Most often cultural Saami findings are protected within the boundaries of nature reserves.

I believe that more effort should be made to protect the cultural findings of the northern boreal forests. Culturally modified trees are perishable and fast disappearing because of natural decay as well as a result of mans exploitation of the forest landscapes (Berg m.fl. 2011a). By protecting these findings within the form of a culture reserve instead of a nature reserve the cultural findings left by the Saami people are put into view and made more visible.
All in all we cannot learn how to understand and appreciate these cultural values, if we do not know that they exist.