Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Fler fårägare efterfrågar effektivare produktionsmodeller med billigare foder, vilket har ökat intresset för vallbaljväxter som alternativt proteinfodermedel. Rödklöver, vitklöver, lusern och käringtand är de vanligaste sorterna i Sverige. Syftet med litteraturstudien är att beskriva näringsvärden i de fyra baljväxterna samt deras effekt på konsumtion, näringsbalans och produktion hos tackor och lamm. Baljväxters höga halt av protein och låga halt av WSC gör baljväxter svårensilerade. Därför krävs en snabb förtorkning och tillsatsmedel för att tillräckligt med mjölksyra ska bildas. Vid utfodring av baljväxter till tackor och lamm ökar ts-intag, hull och LV jämfört med gräs, utom vid utfodring av käringtand till tackor. Käringtand ger däremot en ökad ovulationsfrekvens, fler foster och fler födda lamm hos tackor. Kondenserade tanniner i käringtand ökar proteinutnyttjandet i tunntarmen och förser tackan med mer aminosyror. Käringtand har även lägst halt av fytoöstrogener, vilket gör att växten kan utfodras vid brunst utan risk för fertilitetsstörningar. Lamm får högst tillväxt vid utfodring av käringtand eftersom tanninerna minskar parasittrycket i kroppen. Däremot är slaktkroppens vikt och slaktutbytet högre vid utfodring av rödklöver till lamm jämfört med käringtand och lusern. Fler studier av vitklöver behövs för att kunna fastställa dess effekter jämfört med de andra baljväxterna. Som slutsats dras att käringtand är lämplig att använda till bete vid brunst samt för slutgödning av lamm under sommarhalvåret, medan rödklöver och lusern passar till utfodring som ensilage vid lammproduktion under vinterhalvåret. Ensileringen ska då ha skett med noggrannhet för att få ett högt näringsvärde och bra hygien på fodret.