Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hästens ytliga böjsena är en mycket viktig men samtidigt utsatt struktur som får ta emot stor belastning. Den hjälper till att göra hästen till den atlet den är genom att lagra och frige energi för effektiv rörelse. Skador på den ytliga böjsenan hos häst medför stora problem i och med långsam läkning, brist på effektiva behandlingar samt försämrad funktion i vävnaden efter skada. Sammantaget leder det till lång konvalescens och stor risk för att skadan återkommer. På grund av detta har man länge poängterat betydelsen av att förebygga istället för att behandla dessa skador. Vad gäller behandling vill man undvika att reparationsvävnad bildas då denna ger en försämrad funktion, detta genom en försämrad organisation och en annan sammansättning av senans fibrer, som bland annat minskar styvheten i strukturen. Vad man istället strävar efter är att få en regeneration av den normala vävnaden och därmed återfå de ursprungliga egenskaperna.

Den ytliga böjsenan når sin mognad vid 2 års ålder och därefter ha små möjligheter till anpassning och regeneration av skadad vävnad. Åldrande tillsammans med fler belastningscykler ger en oundviklig degeneration av vävnaden som i sin tur accelereras av träning och användning av hästen. Man har studerat möjligheterna till att stärka senan under dess utveckling genom träning av den unga hästen. Sammanfattningsvis verkar det som att den bästa utvecklingen av den ytliga böjsenan fås då föl och unghästar hålls i hage med möjlighet till fri och spontan rörelse i alla gångarter.