Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Game fields are one way to divert animals away from sensitive areas, create shelter and forage, and also to increase the biological diversity. In this study I investigated how the plant composition in six different crop mixes used for game fields affected the biomass production, biomass consumption and biological diversity at the Koberg estate in southwestern Sweden. Six experimental fields were used and each field contained six plots, approximately 1500 m2 each, that was sown with a different crop mix. The crop mixes ranged from a pure grass mix (A), 70 % grass and 30 % leguminous plants (B), 53 % grass, 21 % leguminous plants and 26 % other herbs (C), 100 % leguminous plants (D) to the most complex mixes constituting of 91 % leguminous plants and 9 % other herbs (E) and 87 % leguminous plants and 13 % other herbs (F). The fields were cut weekly during the summer in 2010, to estimate weekly biomass production. Also a seasonal biomass production was measured inside stationary exclosures, before and after harvest. Exclosures and GPS marked fallow deer (Dama dama) were used to estimate biomass consumption and preference. To estimate species diversity I used pitfall traps, beating nets and transects to collect arthropods. The seasonal biomass production without grazing showed that crop mix B, C, D, F produced better than A and E during summer 2010. There was no significant difference between the different crop mixes in weekly biomass production, however a significant difference was found between experimental fields. No significant differences were found in weekly biomass consumption, but crop mix A, D and F had been consumed the most. Two independent measures of the relative use of the six crop mixes showed a similar pattern (GPS locations and relative biomass loss) as crop mix A, E and F was used or grazed more than expected and crop mix B and C was avoided. Simpson´s and Shannon´s diversity index both indicated that crop mix D was the most diverse for carabids (Carabidae) and mirids (Hemiptera: Miridae), while crop mix E was the most diverse for spiders (Araneae). Sequential counting index showed that crop mix D was the most diverse for true flies (Diptera). However, I found no significant difference between the different crop mixes regarding abundances of bumblebees (Apidae) and butterflies (Lepidoptera).

Viltåkrar är ett försök att styra bort viltet från känsliga marker eftersom de orsakar stora ekonomiska förluster genom sitt bete på både åkrar och skog. Samtidigt som man bland annat skapar mer foder; vilket möjliggör en större viltstam i området, kan viltåkrar öka den biologiska mångfalden genom att skapa skydd och föda åt andra djur så som insekter, spindlar och fåglar. Jordbruket har förändrats och intensifierats i Sverige och i resten av Europa de senaste decennierna och det småskaliga landskapet med ängs- och betesmarker har minskat och ofta planterats med monokulturer av gran. Detta har bidragit till att fåglar, växter och insekter knutna till dessa miljöer minskat, även stora populationer av vilt anses ibland bidra till minskad biologisk diversitet.

I detta arbete undersökte jag sex olika vallblandningar för viltåkrar. Blandningarna bestod av allt från en ren gräsblandning (A), 70 % gräs och 30 % baljväxter (B), 53 % gräs, 21 % baljväxter och 26 % örter (C), 100 % baljväxter (D) till de mer komplexa blandningarna bestående av 91 % baljväxter och 9 % örter (E) och 87 % baljväxter och 13 % örter (F). Försöken är genomförda på sex försöksfält på Kobergs egendom i Västergötland. På varje försöksfält fanns sex försöksytor, ca 1500 m2 vardera, som såtts med varsin vallblandning. De såddes våren 2009 tillsammans med havre som fungerade som skyddsgröda och undersöktes under sommaren 2010. Veckovis klipptes varje försöksyta, både i och utanför burar, för att uppskatta produktion av biomassa. Även GPS-märkta dovhjortar (Dama dama) har använts för att uppskatta deras utnyttjande av de olika försöksgrödorna. Den botaniska sammansättningen och säsongsproduktionen före och efter skörd har undersökts med hjälp av data från Hushållningssällskapet. För att jämföra biologisk diversitet mellan de olika vallblandningarna inventerades vid två tillfällen insekter och spindlar med hjälp av fallfällor, slaghåv och linje-transekter.

Ingen signifikant skillnad hittades i biomassaproduktion mellan de olika vallblandningarna när den mättes varje vecka, däremot fanns en signifikant skillnad i produktion mellan de olika försöksfälten. Dock hittades en signifikant produktionsskillnad (utan bete) i den totala säsongsproduktionen under sommaren 2010 före skörd, där vallblandningarna B, C, D och F producerade bättre än A och E. Jag fann heller ingen statistiskt signifikant skillnad i betestrycket mellan de olika blandningarna, men i genomsnitt så hade A, D och F betats mest. Intressant nog visade två oberoende mått på utnyttjande (GPS-positioner och betestryck) ett liknande mönster. Vallblandningarna A, E och F utnyttjades mer än förväntat och B och C var underutnyttjade, med båda mätmetoderna. Utnyttjandet av vallblandning D skiljde sig dock mellan de båda mätmetoderna och var underutnyttjad enligt GPS-positionerna men överutnyttjad enligt uppmätt betestryck. Det var dock väldigt små skillnader och båda utfallen kan mycket väl bero på att det verkliga utnyttjandet låg nära det förväntade, d.v.s. D-blandningen varken över- eller underutnyttjades. Simpson´s och Shannon´s diversitetsindex indikerade att vallblandning D var den mest varierande för jordlöpare (Carabidae), ängsskinnbaggar (Miridae) och tvåvingar (Diptera). E var den mest varierande för spindlar (Araneae). Jag hittade ingen signifikant skillnad mellan de olika vallblandningarna i antalet humlor och fjärilar, men minst besök fick A och B som är de som innehåller minst antal eller inga blommor.

Vallblandningarna B, C, D och F producerade mest biomassa totalt. A, D och F var de som betades mest. Relativt sett var vallblandning A, E och F överutnyttjade och B och C underutnyttjade. Vallblandning D och E var de med högst artdiversitet. Förutom att det är viktigt att välja en vallblandning som passar klimat och jordmån så är ett konkret skötselråd att välja vallblandningar bestående av olika arter som blommar eller bildar frön för att på så sätt gynna fåglar och insekter och höja den biologiska mångfalden. Man bör dock undvika vallblandningar som innehåller rajgräs.