Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

This is a study on how temporary land use in a postindustrial area can impact the planning process. The point of departure is the project Sentrumsaksen, situated in the former industrial site now called Urban Sjøfront, in
the Norwegian city of Stavanger.

All over Europe abandoned industrial sites become creative nodes and important cultural settings emerging from below. Alternatives to the established city are offered by unique qualities hardly found elsewhere. The abandoned sites are non-programmed spaces, with large vacant ware houses and abandoned wastelands. Due to the decrease of industrial activity property owners give lease agreements to a low cost
while waiting for the area to be activated anew. This attracts young people and artists who find ways of using
and exploring these sites.

“Temporary use” of space is not in its own sense bound to be temporary, but the idea of temporality makes this kind of use unique. Temporality in this case refers to an ever-changing programme, and the possibilities to experiment, play and explore space. These uses may physically live for a short while but can have great impact on attitude changes, activation of sites and collective participation in the development. In identifying the qualities that lies within, the temporary use may be translated into more permanent use and structures.

In this thesis, I am investigating a potential model that
relates temporary land use to traditional planning tools. In my search for understanding the dynamics of this planning model, I take on different roles within this process, working on different scales concerning time and space. I am working with three alternative roles on three
different levels; the long-term planner’s over all perspective, sketching on a structure plan for the Urban
Sjøfront area; the informal interventionist laborating
here and now through temporary land uses; and the moderator - a spider in the web – a professional position in itself who bridges different interests between the long term planning and the temporary use. My work in Sentrumsaksen concerns the on-going debate about sustainable life-styles and future cities.

The temporary use is directly connected to a site by the
informal interventionist who uses the urban landscape as an experimental base. In my thesis this resulted in a breakfast on a street corner, a temporary activity that had an impact on my understanding for the planning process, and affected my proposals on all levels.

This study has given me a deeper understanding of the planning process. Knowing more about the dynamics of the process and the tools that are connected to different scales in time and space, I have become aware of the different roles I can take on - as strategic tools in the planning process - depending on what the challenges are.

Det här är en studie i hur tillfälligt platsanvändande i en
postindustriell kontext kan påverka stadsplanering och dess planeringsprocesser. Studien tar utgångspunkt i projektet Sentrumsaksen som ligger i ett gammalt industriområde, nu kallat Urban Sjøfront, i den norska staden Stavanger.

Runt om i Europa omvandlas övergivna industriområden till kreativa noder och viktiga kulturella scener. Tack vare engagemang på gräsrotsnivå och platsernas unika kvaliteter erbjuds alternativ till den etablerade staden. Platserna är icke-definierade med stora tomma lokaler och övergivna landskap och på grund av avstannad industri ges hyreskontrakt till låga priser i väntan på nya aktiviteter. Detta attraherar i sin tur unga människor och konstnärer som finner sätt att använda och utforska dessa platser.

“Tillfälligt användande” behöver inte i sig betyda temporärt, utan innebär snarare idén av tillfällighet
som gör användandet unikt. Tillfällighet i detta sammanhang
syftar till ett ständigt föränderligt program, och möjligheterna att experimentera, leka och utforska platser. Användandet kan vara fysiskt under kort tid, men kan ha stor påverkan på attityder, aktiveringen av en plats och kollektiv gemenskap under en lång tid. Genom att identifiera dessa kvaliteter, kan det tillfälliga bli översatt till, eller påverka, ett mer permanent användande och byggda strukturer.

I min uppsats resonerar jag kring en potentiell modell
som relaterar tillfällig platsanvänding till de traditionella planeringsverktygen. Jag exemplifierar med hänvisning till olika utvecklingsmoment i Sentrumsaksen, som visar olika roller i processen, verksamma på olika skalor i både tid och rum. Jag undersöker tre alternativa roller i tre olika nivåer: planerarens långsiktiga perspektiv genom skissande på översiktliga strukturer för området; det tillfälliga användandet, händelsen här och nu; och därmellan moderatorn - spindeln i nätet – en tänkbar yrkesroll som binder samman olika intressen med såväl den
långsiktiga planeringen samt den tillfälliga platsanvändningen. Jag vill se mitt arbete som ett bidrag till debatten om framtidens levnadssätt; för ökat deltagande
och hållbarhet.

Det tillfälliga användandet är direkt kopplad till en plats genom interventionisten som använder landskapet som bas för informella aktioner. I arbetet uttrycks den rollen som en frukost i ett gatuhörn. Det är denna temporära aktivitet som har varit både utgångspunkt och drivkraft i arbetet.

Studien har gett mig en djupare förståelse av stadens komplexitet och vilka potentiella roller jag som landskapsarkitekt kan ta. Dessa kan i sin tur ses som strategiska verktyg i planeringsprocessen - beroende på projektets ramar.