Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kväve är en viktig byggsten i allt levande på jorden, och ingår i bland annat aminosyror,
proteiner och DNA. Eftersom kväve återfinns i alla växtens celler har det en avgörande roll i
våra odlingssysystem för att få skördar med bra kvalitet. Kväve utgör också en av de stora
miljöbovarna inom lantbruket. Överskott av kväve i odlingar medför risk för kväveförluster.
Ett stort problem är kväveutlakning, som menas det kväve som följer regnvatten ner i undre
jordlager och vidare till grundvatten, vattenströmmar och hav. Kväveutlakning kan ge stora
konsekvenser på miljön, och reslutera i övergödning, döda havsbottnar och oballans i våra
ekologiska system. En viktig riskgrupp för utlakning hittar vi i grönsaksodlingar, som ofta har
intensiva odlingssysstem. Näringsbehovet hos många grönsaker är stort och medför att
mycket kväve sätts i omlopp. Skörden sker ofta tidigt på säsongen medan grödorna
fortfarande befinner sig i kraftig tillväxt och marken fortfarande är varm. Det innebär att
grödorna behöver god tillgång på kväve fram till skörd och att mycket kväve därför kan
finnas kvar i jorden efteråt.
För att minska kväveutlakningen i grönsaksodlingar behöver man effektivisera
kvävecykeln i alla led. Det gäller inom enskilda odlingssystem men även i större
sammanhang. Tillexempel mellan odling och urban miljö och mellan jordbruk och djurgårdar.
Den enskilda odlaren behöver kunskap om kvävets rörelse i marken, grödornas
kväveutnyttjande och effekter av olika odlingsåtgärder. Men minst lika viktigt är det att
samhället börjar recirkulera en större del av den växtnäring som nu samlas i urbana områden.