Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Kvarstående endometrit efter betäckning eller insemination, "perstistant mating-induced endometritis" (PMIE) har länge orsakat problem med fertiliteten hos ston och anses i vissa fall vara den största anledningen till infertilitet. Ett av de tydligaste tecknen på att ett sto drabbats av PMIE är att det finns ≥2cm vätska i livmodern 6-24 timmar efter betäckning/insemination. Det inte har funnits några standardiserade behandlingsprotokoll för PMIE men nya studier har visat en markant ökning i dräktighetsfrekvensen när ston som identifierats som predisponerade för PMIE har behandlats med glukokortikoider innan betäckning/insemination. När ston med antingen tidigare oförklarad infertilitet eller tidigare symtom på PMIE behandlats med prednisolon innan insemination har dräktighetsprocenten ökat från 3% till 65% dräktighet samt från 0% till 64,5% dräktighet. Behandlingen har inte ökat dräktighetsfrekvensen då den administrerats efter ovulation när tydliga tecken på PMIE har uppstått. Det har inte heller visat på någon påverkan i dräktighetsfrekvensen hos normala friska ston som behandlats med glukokortikoider. Risker med glukokortikoidbehandling i betäcknings- och inseminationssammanhang har identifierats då långvarig administrering förhindrar höjning av luteiniserande hormon (LH) och därmed hämmar ovuleringen. Det finns därför många frågor kvar att besvara kring användandet av glukokortikoider i betäckningssammanhang. Studier gjorda på liknande sätt men med behandling med non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAID) har utförts och visar på mycket intressanta resultat med en ökning från 22% till 88% dräktighet hos ston med PMIE. Eftersom NSAID-preparaten medför mindre risk för biverkningar än glukokortikoider är detta ett potentiellt alternativ till behandling av PMIE. Mer forskning krävs för att få svar på exakt vilka ston som ska behandlas samt vilken behandling och dosering som är säkrast för stoet och ger en ökning av dräktigheten.