Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Psittacos eller papegojsjuka är en zoonotisk sjukdom som främst drabbar fåglar, men i mindre omfattning även däggdjur. Sjukdomen orsakas av den obligat intracellulära bakterien Chlamydophila psittaci.
Smittade fåglar utsöndrar bakterien i framför allt faeces och nässekret. Utsöndringen är ofta intermittent och kan sättas igång av stress. Både fåglar och människor får framför allt i sig bakterien genom inhalation av aerosoler eller damm, men även oral och kontaktsmitta är möjlig.
Symptombilden är varierande hos både fåglar och människor. Ofta ses en subklinisk eller mild sjukdom med diffusa symptom, såsom feber, apati, konjunktivit och milda respiratoriska symptom. Hos fåglar ses kliniska symptom ofta först när fågeln utsätts för stress. Om bakterien sprider sig i kroppen kan den ge upphov till allvarligare symptom som letargi, dyspné, utmärgling, centralnervösa symptom, pneumoni, eller hepatit. Utan behandling kan dödligheten uppgå till 100 % på fågel och 15-20 % på människa.
Studier från olika länder har med hjälp av PCR visat en prevalens på 19-25 % på sällskapsfåglar och runt 13 % på människa. I Sverige är sjukdomen anmälningspliktig på både fåglar och människor till Jordbruksverket respektive Smittskyddsinstitutet. År 2010 anmäldes två aviära och fem humana fall.
På fåglar har vaccinstudier visat lovande resultat, men hittills har inget vaccin gett ett hundraprocentigt skydd. DNA-vaccin verkar ge bättre skydd än rekombinanta vacciner. Dock är de dyra att tillverka och det är osäkert om det skulle vara värt att vaccinera fåglar mot psittacos.
Antibiotika används fortfarande som profylax i hög utsträckning, men en ökad användning medför en ökad resistensrisk och resistens har visats hos Chlamydia suis. Med tetracyklinbehandling är dödligheten för psittacos mindre än 1 % för människor, men om vi får resistenta bakterier kommer den troligen att öka.
Sjukdomen går inte att utrota på grund av att det finns så många vilda och tama fåglelarter som kan vara reservoarer, men man kan göra mycket för att skydda sig. Eftersom bakterien framför allt utsöndras i faeces är det viktigt med regelbunden rengöring av bur och skålar. För människor rekommenderas att tvätta händerna efter kontakt med fåglar och deras spillning. Då stress kan sätta igång utsöndring och sjukdom är det viktigt att ha fåglarna i en stressfri miljö och inte flytta på dem mer än nödvändigt. För att underlätta smittspårning vid ett utbrott rekommenderas att alla sällskapsfåglar märks och att alla transporter och ägarbyten registreras.
Mycket tyder på att psittacos är underdiagnostiserat på både fåglar och människor. Orsaker till det kan vara den stora andelen subkliniska och milda fall, den varierande symptombilden och att veterinärer och läkare inte är medvetna om hur utbredd sjukdomen är.

Psittacosis or parrot fever is a zoonotic disease that affects birds and occasionally mammals. The causative agent is the obligate intracellular bacterium Chlamydophila psittaci.
Infected birds shed C. psittaci through feces and nasal discharge. The shedding is intermittent and can be triggered by stress. Transmission to birds and humans generally occurs through inhalation of aerosols or feather dust, but the agent can also be transmitted through ingestion or direct contact.
The clinical signs are highly varied in both birds and humans. In many cases the disease is asymptomatic or mild with only diffuse clinical signs including fever, apathy, conjunctivitis and mild respiratory disease. Many birds are chronically infected, but show no clinical signs until stressed. In some cases the disease is more severe with clinical signs including lethargy, dyspnea, emaciation, pneumonia, CNS signs or hepatitis. If untreated, the mortality can be up to 100 % in birds and 15-20 % in humans.
According to studies using PCR, the prevalence of psittacosis is 19-25 % in birds and 13 % in humans. Psittacosis is a notifiable disease in Sweden and in 2010 two avian and five human cases were reported to Swedish Board of Agriculture and Swedish Institute for Infectious Disease Control, respectively.
Vaccine studies in birds have showed promising results with reduced clinical signs and shedding, but no vaccine has provided complete protection. DNA-vaccines seem to be more effective than recombinant vaccines. They are expensive, however, and it is unclear how large the benefits of a vaccination campaign would be.
The prophylactic use of antimicrobial drugs is still widespread, which increases the risk of developing drug-resistant strains. Tetracycline resistance has been reported for Chlamydia suis. With tetracycline treatment the mortality for human psittacosis is less than 1 %, but it is likely to increase if we get widespread resistance in C. psittaci.
Eradication of psittacosis is not possible due to the large number of domestic and wild birds that can act as reservoirs, but the risk of infection can be reduced. Since shedding of the agent mainly occurs in feces, regular cleaning of the cage and bowls is vital. Humans should always wash their hands after being in contact with birds or their feces. Stress can trigger shedding and clinical disease, so it is important to avoid overcrowding and unnecessary transportation of birds. To make outbreak investigation easier it is recommended that all domestic birds are banded, and that records are kept of all bird-related transactions.
It is likely that psittacosis is underdiagnosed in both birds and humans. Possible reasons for that include the large number of asymptomatic and mild cases, the varied and uncharacteristic symptoms and a lack of awareness among doctors and veterinarians.