Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Mastit är ett stort problem för mjölkproducenter världen över. Mastiter ger försämrad djurvälfärd och stora ekonomiska förluster, både på grund av behandlingskostnader och minskad mjölkavkastning. Studier tyder på att det är de subkliniska mastiterna som kostar mest för bönderna, då de är vanligare än de kliniska fallen och leder till minskad mjölkproduktion. Dessa mastiter ger inga kliniska symtom eller synliga förändringar i mjölk och är därför svåra att diagnostisera. I USA är det vanligt med sintidsbehandling med antibiotika av alla kor för att minska mastitprevalensen. Detta är en ifrågasatt metod och alternativ för att hitta de kor som faktiskt behöver behandling efterfrågas. De vanligaste metoderna för att identifiera kor med subkliniska mastiter bygger på att hitta komponenter i mjölk som ökar vid inflammationer. Somatiska celler, laktatdehydrogenas, N-acetyl-β-D-glukosaminidas och akutfasproteiner är exempel på sådana. Även mjölkens förmåga att leda elektrisk ström kan vara en indikator på juverhälsa. I två studier som tas upp i denna översikt har man använt sig av flera parametrar för att bedöma juverhälsan.
California mastitis test är en indirekt mätning av celltal i mjölken. Användningen är utbredd, men när det gäller att detektera subkliniska mastiter är specificitet och sensitivitet i genomsnitt relativt låga. Celltalsmätning med automatiska räknare ger något bättre resultat, men även här är det svårt att få bra värden då subkliniskt infekterade kor inte alltid får så pass höga celltal att de visar positivt i testet. Elektrisk konduktivitet bygger på att mjölkens joninnehåll förändras vid infektioner, men metoden är inte speciellt känslig och många infekterade kor undgår upptäckt. De nyare metoderna så som aktufasprotein-, LDH- och NAGas-mätning visar på goda resultat, men dessa är baserade på färre studier och mer forskning behövs. Metoder där man räknar in flera parametrar verkar öka chansen för att ställa rätt diagnos. För att utvärdera metoderna används oftast bakteriologi som kalibrering. Senare studier tyder dock på att realtids-PCR kan användas istället och att denna metod är både snabbare och ger bättre diagnostiska resultat.
Det är viktigt att diagnostiska metoder är enkla att använda, inte alltför kostsamma och att de har tillräckligt bra specificitet och sensitivitet för att fylla sitt syfte.

Mastitis is a major problem for milk producers all around the world. The clinical cases lead to reduced animal welfare and economic losses (e.g. treatment and milk loss). However, several studies point out that subclinical cases of mastitis cause even more production losses as it lowers milk production, and is much more common than clinical mastitis. In the US the use of blanket treatment is common, where all cows in a herd receive antibiotic treatment during the dry period. Alternatives to the blanket treatment are necessary because of public concerns regarding food safety and antibiotic resistance in bacteria. Several methods for identifying cows with subclinical infections exist, though their effectiveness is debated. The aim of this study was to compare different methods for diagnosing subclinical mastitis. The methods compared in the study are: somatic cell count, California mastitis test, electrical conductivity and biomolecular methods, such as lactate dehydrogenase, N-acetyl-β-D-glucosaminidase and acute phase proteins. Two studies base their diagnoses on several parameters to maximize the probability of getting the right diagnosis.
California mastitis test is an indirect measure of the somatic cell count and is widely used. It has been evaluated countless times with varying results, but it seems like the specificity and sensitivity is not good enough for detecting subclinical infections at an early stage. With automatic cell counters the results are slightly better, but not ideal. Electrical conductivity is based on the fact that ion concentrations in milk changes with infection. The method is not very sensitive on its own, and many infected cows remain negative in the test. The biomolecular methods show promising results, but there are relatively few studies, and more research is needed. It seems like the use of more than one parameter enhance the probability of correct diagnoses. For evaluating the results, bacteriology is often used as calibration but recent studies indicate that real-time PCR is a both faster, and more reliable, method.
Important features of a diagnostic method are the ability of being applied in daily farm work, costs, and the specificity and sensitivity of the method.