Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det Skandinaviska Björnprojektet har arbetat med samma björnpopulationer sedan 1984. Detta ger en unik möjlighet att över tid följa samma individer och population och därmed se eventuella förändringar som sker med dessa. Under april och maj 2008, som en del av det Skandinaviska björnprojektets årliga sövningar och märkningar av brunbjörn (Ursus arctos), undersöktes tand- och munhälsan hos 22 björnar med varierande ålder och kön. Alla björnarna vägdes och undersöktes kliniskt. Munhålan inspekterades och fotograferades. Avvikelser noterades på ett tandkort modifierat för björnar. Alla björnar var i god fysisk kondition. En björn hade lindrigt överbett som troligen var medfött. Övriga björnar hade normala bett. Fjolårsungarna visade olika stadier av eruption av den permanenta tanduppsättningen. Detta talar för att den normala tandömsningen sker mellan ett och två års ålder. Alla vuxna björnar saknade en eller flera premolarer, troligtvis på grund av arv. Tandslitage ökade med ålder och graden varierade mellan tandtyper; incisiverna var mest drabbade följt av canintänder, premolarer och molarer. Detta mönster skulle kunna förklaras av tändernas anatomiska uppbyggnad och funktion vid födointag. Tandfrakturer förekom hos åtta vuxna björnar. Frakturerna delades upp i chipfrakturer och mer omfattande frakturer. Chipfrakturer på en incisiv sågs hos fyra individer. Fyra andra individer hade mer omfattande frakturer på canintänder samt incisiver. Hos karnivorer är det oftast canintänderna som drabbas av frakturer. Detta kan förklaras av tandens form och funktion, födoval, inomarts- samt predator/bytesdjurs-interaktioner. Ingen eller låg frekvens av tandsten och tecken på parodontit sågs hos de undersökta björnarna. Detta kan bero på att födan har en förebyggande sammansättning samt en självrengörande effekt på tänderna. Medelvärdet på pH i saliven var 9.75. Det kan vara en förklaring till att ingen björn hade karies. En mycket intressant upptäckt var att alla vuxna björna utom en, samt en fjolårsunge, uppvisade skador i emaljen som på många sätt liknar emaljhypoplasi. Orsaken till detta är okänd, men kan bero på genetiska förutsättningar och/eller faktorer i omgivningen som ger upphov till metabolisk stress. Ytterligare studier, som skulle innefatta ett större antal individer och olika geografiskt och genetiskt skilda populationer, skulle kunna ge mer information om samt förklaringar till avsaknaden av premolarer, den låga förekomsten av tandsten, parodontit och karies, samt den stora andelen emaljhypoplasi-liknande skador.