Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Bevarande av biologisk mångfald i Sverige avgörs till stor del hur skogen brukas. Naturvärdesbedömning är viktigt för att identifiera skogens naturvärden för att kunna anpassa och bestämma vilka naturhänsyn som ska tas vid skogliga åtgärder. Forskning visar på att användning av en HHS-metod (Habitat Heterogeneity Score), för att mäta biologisk mångfald, är ett tillförlitligt och robust sätt för att ta reda om området har höga naturvärden.
Syftet med denna undersökning var att se hur väl SCA:s inventeringsmetod överensstämde med företaget Skogsbiologernas metod (HHS) för att hitta naturvärden. Syftet var också att undersöka om bedömningar baserade på dessa fältinventeringar överensstämde med bedömningar baserade på fjärranalys, i detta fall Skogsmonitors karttjänst på webbplatsen Skogsmonitor.se.
54 skogsområden inventerades på SCA:s mark, fördelat på skogstyperna granskog (34 st), tallskog (7 st), samt bäck- och sumpskog (13 st). Områdena låg i Sundsvalls-, Timrå och Härnösands kommuner i Västernorrland.
HHS-metoden bygger på att leta efter naturvärden uppdelade i kategorierna ståndort, dynamik, miljöer, träd, struktur och död ved. SCA:s checklistor för de olika skogstyperna bygger till stor del på att ange frekvensen av nyckelelement, främst trädrelaterade såsom gamla träd och död ved. Alla inventerade objekt bedömdes vara av nyckelbiotopklass (enligt Skogsstyrelsens definition) eller klass 2, område med naturvärde (enligt SCA:s definition).
Då metodernas poängsystem inte direkt är jämförbara gjordes ett Spearmans rankkorrelationstest mellan de båda metodernas totalpoäng. Resultatet visade att metodernas rangordning av alla objekt stämde måttligt överens, dock fanns stora avvikelser. I granskog var sambandet svagt och i bäck- och sumpskogar var sambandet måttligt starkt. För att få en möjlig förklaring till detta gjordes en kategoribaserad korrelationstest där variablerna från SCA:s checklistor placerades in i kategorierna enligt Skogsbiologernas inventeringsforumulär. Korrelationsanalysen visade då att metoderna stämde bäst överens i kategorierna död ved, struktur och träd. SCA:s checklistor fokuserar främst på olika former av död ved och tydliga strukturer såsom hänglavar, gamla träd och olikåldrighet genom diameterspridning och höjdskiktning. Sammanfattningsvis har SCA:s metod ett större fokus på trädrelaterade faktorer och mindre fokus på miljö, dynamik och ståndort. Därav blev sambandet svagare i dessa kategorier. Skogsbiologernas formulär har ett bredare ekologiskt angreppssätt och fångar upp variationen i miljöer och terräng.
En viktning av poängen visade att båda metoderna gav mest poäng i kategorin död ved. Mängden och kvaliteten av död ved är den starkaste enskilda variabeln i nordliga boreala skogar när det gäller förekomsten av rödlistade arter, även om en HHS-metod beskriver naturvärdet bättre än variabler som mäter mängd och kvalitet, enligt forskning.
Karttjänsten Skogsmonitor.se klassar områden med ”höga naturvärden”, ”troliga naturvärden” och områden med ”potentiell äldre skog eller kontinuitetsskog”. I denna undersökning jämfördes de fältinventerade områdena med karttjänsten Skogsmonitor, för att se om och hur karttjänsten klassade områdena. Resultatet visade att 80 % av de inventerade objekten också var klassade av Skogsmonitor som skogar med någon form av naturvärde. Det betyder också att 20% av de fältinventerade objekten, som bedömdes innehålla höga naturvärden, inte fick någon klassning i Skogsmonitors karttjänst. En fjärranalys kan användas som ett första steg för att hitta naturvärden men en fysik inventering är ändå viktig innan beslut om åtgärder tas.
Vidare relevant undersökning kan vara att jämföra dessa två metoder i andra typer av skogar, då dessa inte kan anses vara representativa för boreal skog. Ytterligare undersökningar skulle kunna handla om jämförelse mellan en HHS-metod (Skogsbiologernas metod) med den svenska standarden för naturvärdesinventeringar (Svensk standard SS 1999000:2023, NVI). Att göra en NVI kräver stor artkunskap och generell bred biologisk kunskap och är mer komplex att genomföra än en HHS-metod. Ytterligare vidare forskning skulle kunna vara att undersöka betydelsen av inventeringarnas resultat. Hur används resultaten i praktiken?

The conservation of biodiversity in Sweden is largely determined by how forests are managed. Nature value assessments are important for identifying ecological values in forests in order to adapt and decide which conservation measures should be taken during forestry operations. Research shows that the use of an HHS method (Habitat Heterogeneity Score) to measure biodiversity is a reliable and robust way to determine whether an area has high ecological values.
The aim of this study was to evaluate how well SCA’s inventory method corresponded with the method used by the company Skogsbiologerna (HHS) in identifying ecological values. The study also aimed to investigate whether assessments based on these field inventories corresponded with assessments based on remote sensing, in this case the Skogsmonitor mapping service available at Skogsmonitor.se.
A total of 54 forest areas were surveyed on land owned by SCA, distributed across forest types: spruce forest (34 sites), pine forest (7 sites), and riparian and swamp forests (13 sites).The areas were located in the municipalities of Sundsvall, Timrå, and Härnösand in Västernorrland County. The HHS method is based on identifying natural values divided into the categories of site conditions, dynamics, habitats, trees, structure, and dead wood. SCA’s checklists for different forest types are largely based on estimating the frequency of key elements, primarily tree-related ones such as old trees and dead wood. All surveyed sites were assessed as either key biotope class (according to the definition of the Swedish Forest Agency) or class 2, areas of natural value (according to SCA’s definition).
Since the scoring systems of the methods are not directly comparable, a Spearman’s rank correlation test was conducted using the total scores from both methods. The results showed that the ranking of all sites corresponded moderately between the methods; however, there were substantial deviations. In spruce forests, the relationship was weak, while in riparian and swamp forests it was moderately strong. To explore a possible explanation, a category-based correlation analysis was conducted, where variables from SCA’s checklists were assigned to categories used in Skogsbiologerna’s inventory protocol. This analysis showed that the methods corresponded best in the categories of deadwood, structure, and trees. SCA’s checklists primarily focus on different forms of deadwood and clear structural features such as epiphytic lichens, old trees, and unevenaged stands expressed through diameter variation and vertical stratification. Overall, SCA’s method places greater emphasis on tree-related factors and less on environment, dynamics, and site conditions, which explains the weaker correlations in these categories. In contrast, Skogsbiologerna’s protocol takes a broader ecological approach and captures variation in habitats and terrain more effectively.
A weighting of scores showed that both methods assigned the highest scores to the deadwood category. The quantity and quality of deadwood are the strongest single variables in northern boreal forests for the occurrence of red-listed species, although research indicates that an HHS method provides a better overall description of ecological value than variables measuring only quantity and quality.
The mapping service Skogsmonitor.se classifies areas as having “high natural values,” “probable natural values,” and “potential older forest or continuous-cover forest.” In this study, the field-inventoried areas were compared with the Skogsmonitor mapping service to assess whether and how the areas were classified. The results showed that 80% of the surveyed sites were also classified by Skogsmonitor as forests with some form of natural value. This also means that 20% of the field-inventoried sites, which were assessed as having high natural values, received no classification in the Skogsmonitor mapping service. Remote sensing can be used as an initial step to identify natural values, but field inventories remain essential before making management decisions.
Further relevant research could involve comparing these two methods in other types of forests, as these cannot be considered representative of boreal forest. Additional studies could focus on comparisons between the HHS method (the Forest Biologists’ method) and the Swedish standard for nature value inventories (Swedish Standard SS 199000:2023, NVI). Conducting an NVI requires extensive species knowledge and broad biological expertise and is more complex to implement than an HHS method. Additional research could also examine the practical significance of inventory results—how these results are used in practice.