Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Gröna stråk är ett återkommande använt begrepp i samhälls- och grönplanering, trots detta visar tidigare forskning att en tydlig och vägledande definition av begreppet saknas. För att adressera denna kunskapslucka, och fördjupa förståelsen för gröna stråk som begrepp, undersöks i denna studie kommuners användning av begreppet gröna stråk, utifrån vilket ett planeringsverktyg för identifiering av gröna stråk sedan utvecklas.
Arbetet syftar därmed till att fördjupa förståelsen för hur begreppet gröna stråk tolkas och används i planeringspraktiken samt att utveckla ett GIS-baserat planeringsverktyg som stöd för grönplanering. Följande frågeställningar undersöks:
i. Hur benämns och används begreppet gröna stråk i kommunala styrdokument?
ii. Hur beskriver kommunerna sitt arbete med gröna stråk?
iii. Hur kan den insamlade informationen användas för att utveckla ett GIS-baserat planeringsverktyg för identifiering av gröna stråk?
Arbetet tar hjälp av kommunala planer och dialoger med kommunanställda för att skapa en bild över gröna stråk som begrepp. I studien identifieras de mest vanliga egenskaperna hos gröna stråk som lyfts fram av kommunerna som studeras. Utifrån dessa sammanställs en tolkning och definition av begreppet som sedan omvandlas till GIS-anpassade kriterier. Det som framkommer som vanliga egenskaper hos gröna stråk, och således bildar kriterier i det GIS-baserade planeringsverktyget, är bredd, gång- och cykelvägar och grönska för rekreation och/eller sociala värden.
Materialet indikerar på att det inte finns någon allmänt känd metod att identifiera gröna stråk som tillämpas av kommunerna, utan stor variation förekommer. Ett flertal av de studerade kommunerna uttrycker att de inte har en tydlig metod för att identifiera gröna stråk. I studien utforskas och presenteras två tillvägagångssätt för att identifiera gröna stråk i GIS. Det GIS-baserade verktyget identifierar ytor som har potential att vara gröna stråk, men där lokal anpassning bör appliceras för att det GIS-baserade planeringsverktyget ska fungera i sin helhet. Verktygsutvecklingen tillsammans med resultatet av det insamlade materialet tyder på att det går att utforma en grundläggande och generell metod för att identifiera gröna stråk, som kan ses som en grundsten i begreppet gröna stråk, men att subjektiva bedömningar behöver göras för att verktyget ska bli så effektivt som möjligt i praktiken. Det GIS-baserade verktyget kan således ge vägledning gällande grönplanering och gröna stråk då det ger underlag som kan underlätta beslutsfattande och kunskapsutbyte kommuner emellan. En vidareutveckling är dock nödvändig för mer precisa resultat och andra relevanta dokument kan behöva analyseras för en mer nyanserad bild av begreppet. Studien bidrar till att nyansera bilden av gröna stråk som begrepp och ger en inblick i kommuners arbete med grönplanering.

“Gröna stråk” is a commonly used concept in urban and green planning. However, previous research suggests that there is a lack of a clear and guiding definition of the concept. To reduce this knowledge gap and deepen the understanding of the concept, this study examines how municipalities use the term “gröna stråk” and, based on the results, develops a planning tool for identifying “gröna stråk”.
The aim of the study is therefore to deepen the understanding of how the concept of “gröna stråk” is interpreted and used in planning practice and thereby provide a planning tool to support green planning. This is explored by answering the following research questions:
I. How is the term “gröna stråk” named and used in municipal policy documents?
II. How do municipalities describe their work with “gröna stråk”?
III. How can the collected information be used to develop a GIS-based planning tool for identifying “gröna stråk”?
The study uses municipal planning documents and dialogues with municipal employees to create a shared understanding of the concept of “gröna stråk”. The approaches and methods that appear repeatedly in municipalities and their policy documents contribute to the study’s own interpretation and definition of the concept, as well as to the criteria used in the development of the tool. Common characteristics of “gröna stråk”, which form criteria, are width, pedestrian and bicycle paths, and greenery for recreation and/or social values.
The material indicates that there is no commonly established method used among municipalities for identifying “gröna stråk”, but rather that there is considerable variation in how they are identified. Several municipalities state that they do not have a specific method for identifying “gröna stråk”. The study therefore explores and presents two approaches for identifying “gröna stråk” in GIS. The GIS-based tools identify areas that have the potential to be “gröna stråk”, however local adaptation is needed for the GIS-based tool to work properly in practice. The development of the tool, together with the results from the collected material, suggests that it is possible to conduct a basic and general method for identifying “gröna stråk”. This can be seen as a base for the concept of “gröna stråk” but subjective assessments are still needed to make the method as effective as possible. The GIS-based tool can therefore serve as guidance in green planning, for example as a basis for decision-making or for knowledge exchange between municipalities. However, further development may be necessary for more precise results, and additional relevant documents may need to be analysed to achieve a more nuanced understanding of the concept. Through this, the study contributes to a broader understanding of “gröna stråk” as a concept and provides insight into how municipalities work with green planning.