Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Riparian zones, the transition between land and water, are areas where aquatic and terrestrial conditions and groups of organisms meet. The interplay among microclimatic variables and spatial variations in the landscape creates a unique microclimate that supports biodiversity. This study investigated how distance to streams affects species composition and richness across three taxonomic groups (embryophytes, bryophytes, and tracheophytes), and to what extent microclimate can explain any observed differences. Field data were collected in Dalarna and Örebro counties in 2025 and analyzed in RStudio using NMDS, PERMANOVA, and regression analyses (LMER and GLMM). Species richness did not differ substantially among taxonomic groups, except for tracheophytes, which showed a significant 25% decline with increasing distance. Together with the PERMANOVA results, this suggests that tracheophytes lost species without new ones establishing. Embryophytes and bryophytes, in contrast, retained the same species richness as distance from the stream increased, implying that species were replaced across the stream-distance gradient. This is also supported by the PERMANOVA results. Soil moisture and canopy cover were significantly correlated with all taxonomic groups, which may partly explain differences in species composition among groups along the environmental gradient. Low R² values, however, suggest that a large proportion of the variation in species composition can be explained by additional factors, such as topography, feedback cycles, and forest history. Overall, the study demonstrates that species communities at 0 m from the stream differ from those at 10 m, and that consideration should therefore be given during logging operations to preserve biodiversity.

Ripariska zoner, övergången mellan land och vatten, är områden där akvatiska och terrestra förhållanden och organismgrupper möts. Samspelet mellan olika mikroklimatvariabler och rumsliga variationer i landskapet leder till ett unikt mikroklimat som ger upphov till hög biodiversitet. I denna studie undersöktes hur avståndet till bäckar påverkar artsammansättningen och artrikedomen mellan tre taxonomiska artgrupper (landväxter, mossor och kärlväxter), samt i vilken grad mikroklimatet kan förklara eventuella skillnader. Fältdatamaterialet är insamlat i Dalarna och Örebro län i Sverige under 2025. Analyser genomfördes sedan i Rstudio med NMDS, PERMANOVA och regressionsanalyser (LMER och GLMM) för att identifiera eventuella skillnader i artsammansättning och artrikedom mellan respektive grupp med avseende på avståndet till bäcken. Artrikedomen skiljde sig inte avsevärt mellan de taxonomiska grupperna, med undantag för kärlväxterna, som visade en signifikant minskning på 25%. Detta, tillsammans med PERMANOVA-resultaten, tyder på att kärlväxter förlorade arter med ökat avstånd till bäcken utan ny artetablering. Landväxter och mossor behöll däremot samma artrikedom när avståndet från bäcken ökade och visade ett artutbyte enligt PERMANOVA-resultaten. Markfuktighet och krontäckningsgrad korrelerade signifikant med samtliga taxonomiska grupper, vilket delvis kan förklara skillnaderna i gruppernas artsammansättning längst med miljögradienten. Låga R²-värden tyder däremot på att en stor del av variationen i artsammansättningen kan förklaras av ytterligare faktorer, såsom topografi, feedbackcykler och skogshistoria. Sammantaget visar studien att artsamhällen 0 m från bäcken skiljer sig från artsamhällen 10 m från bäcken och därför bör hänsyn tas vid avverkning för att bevara biologisk mångfald.