Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Tätortsnära skogar har stor betydelse för barns lek, rörelse, återhämtning och relation till naturen. Syftet med denna studie var att undersöka eventuella skillnader mellan barns egna perspektiv och vuxnas barnperspektiv gällande skötsel och utformning av tätortsnära skog. Ett delsyfte var att undersöka hur barns perspektiv samlas in och implementeras i skoglig planering i relation till barnkonventionens artiklar 12 och 31.

Studien genomfördes med en kvalitativ metodansats där tre metoder kombinerades: semistrukturerade intervjuer, gåtur med barn samt dokumentanalys. Totalt intervjuades åtta kommunalt anställda personer från fem kommuner i Svealand och Götaland. Informanterna arbetade med planering eller förvaltning av tätortsnära skog. För att undersöka barns egna perspektiv genomfördes en gåtur med åtta barn i åldrarna sju till tio år i en tätortsnära skog i anslutning till en lågstadieskola. Därutöver analyserades kommunala styrdokument och webbplatser med fokus på barns delaktighet, tätortsnära skog och skoglig förvaltning. Det insamlade materialet analyserades.

Resultatet visar att kommunernas förvaltning av tätortsnära skog i liten utsträckning anpassas särskilt för barn. Barn beaktas i stället oftast inom ett bredare medborgarperspektiv. Intervjuerna visar att barns perspektiv sällan samlas in på ett strukturerat sätt. När barns perspektiv förekommer sker det främst indirekt genom vuxna, exempelvis skolpersonal eller genom kommunala tjänstepersoners egna observationer och tolkningar av hur barn använder skogen. Dokumentanalysen visar på liknande resultat, där barn ofta nämns som en viktig målgrupp men där konkreta metoder för att samla in barns egna åsikter saknas.

Gåturen visade att barnen använde den tätortsnära skogen på flera olika sätt. Skogen fungerade som en plats för lek, klättring, balans, symbolisk lek, rollek, social gemenskap, utforskande och återhämtning. Barnen tillskrev särskilda platser, träd, stenar och naturmaterial betydelse genom sina egna erfarenheter och lekar. Resultatet visar att vuxnas barnperspektiv till viss del överensstämmer med barns egna perspektiv, särskilt när det gäller skogens betydelse för lek, fantasi och rörelse. Samtidigt framträder barns egna perspektiv som mer mångfacetterade, eftersom barnen även lyfter fram skogen som en plats för frihet, upptäckande, relationer och vila.

Studien visar sammanfattningsvis att kommuner i hög grad planerar för barn, men mer sällan tillsammans med barn. För att stärka barns delaktighet i planering och förvaltning av tätortsnära skog behövs mer strukturerade och målgruppsanpassade arbetssätt där barn ges möjlighet att uttrycka sina egna perspektiv. Genom att inkludera barns erfarenheter och platskunskap kan den tätortsnära skogen förvaltas på ett sätt som bättre stödjer barns lek, rörelse, återhämtning och relation till naturen.

Urban forests have a major impact on children’s play, movement, recovery and their relation to nature. The purpose of this study was to examine whether there was a difference between the children’s own perspective and the grown-ups' child perspective in regard to the planning and maintenance of urban forests. One part was to examine how the children’s perspective is collected and implemented in forest management relative to the UN’s Convention on the Rights of the Child articles 12 and 31.

The study used a qualitative methodological approach in which three methods were combined: semi-structured interviews, a walk-about with children and a document analysis. Eight municipality employees in total were interviewed, working in five municipalities somewhere in the middle of Sweden. All the employees within planning and management of urban forests. A walk-about with children was made to examine the children’s own perspective, the eight children were between the ages 7 to 10 and the walk-about were situated in urban forest close contact to their elementary school. Beyond that were municipalities document och websites analyzed with focus on children's participation, urban forests and the management of these. The collected material was analysed through abductive thematic analysis, where both inductive coding and the Lundy model for child participation were used.

The result shows that the municipality's management of urban forests is not optimized to any extent for children. Children are often bunched together with the rest of the citizens' perspective. The interviews show that children’s perspectives are seldom collected in a structured way. When it is collected, it is foremost through grownups indirect interpretation, usually through school employees or the municipalities’ own employees observations and guesses of what children want out of a forest. The same can be seen in the document analysis, where children are viewed as an important target group but at the same time there are no real methods for collecting their opinions.

The walk-about did show that the children used the urban forests in multiple ways. The forest seems to be a place for playing, climbing, balancing, role play, socialising, exploration and recovery. The children attributed particular places like trees and rocks special meaning, built on their own experience and what they were playing. The results show that the grownups’ child perspective in some ways is the same as the children’s own perspective, especially when it comes to play, fantasy and movement. On the other hand there are differences where the children’s perspective is shown to be more complex, as the children see the forest as a place of freedom, exploring, relations and rest.

In summary, the study shows that municipalities plan to a large extent for children, but less often together with children. In order to strengthen children's participation in the planning and management of urban forests, more structured and target group-adapted working methods are needed where children are given the opportunity to express their own perspectives. By including children's experiences and local knowledge, the forest close to urban areas can be managed in a way that better supports children's play, movement, recovery and relationship with nature.