Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Samodling, där två eller flera grödor odlas tillsammans på samma fält, är en odlingsmetod som har använts länge men som under senare år har fått ett ökat intresse i takt med behovet av mer hållbara odlingssystem och minskat beroende av kemiska växtskyddsmedel. Denna litteraturstudie undersöker vilken påverkan samodling har på växtskadegörare i svenska jordbruksgrödor samt vilka mekanismer som kan förklara dessa effekter. Syftet med arbetet var att sammanställa hur samodling påverkar förekomsten av växtskadegörare samt att identifiera de viktigaste mekanismerna bakom växtskyddet.
Studien baseras främst på vetenskapliga artiklar som behandlar samodlingssystem med fokus på kombinationer av stråsäd, oljeväxter och trindsäd. Resultaten visar att samodling i många fall kan minska angrepp av både insekter och växtsjukdomar jämfört med monokulturer, även om effekten varierar mellan olika kombinationer av grödor, odlingsförhållanden och typ av skadegörare. Flera mekanismer kan bidra till dessa effekter, bland annat störning av skadegörarnas värdväxtsökande, ökad förekomst av naturliga fiender samt förändringar i mikroklimat och växternas fysiologi.
Sammanfattningsvis visar litteraturstudien att samodling har potential att bidra till ett mer hållbart växtskydd genom att minska förekomsten av vissa växtskadegörare och stärka de bakomliggande mekanismerna i odlingssystemet. Samtidigt är effekterna ofta kontextberoende, vilket understryker behovet av fortsatt forskning för att bättre förstå hur olika samodlingssystem kan anpassas till specifika odlingsförhållanden.

Intercropping, where two or more crops are grown together in the same field, is a cultivation method that has been used historically and in recent years has gained increased interest in line with the need for more sustainable cropping systems and reduced dependence on chemical plant protection products. This literature study investigates the impact of intercropping on plant pests in Swedish agricultural crops and the mechanisms that can explain these effects. The aim of the work was to compile how intercropping affects the occurrence of plant pests and to identify the most important mechanisms behind plant protection.
The study is mainly based on scientific articles that deal with intercropping systems with a focus on combinations of cereals, oilseeds and legumes. The results show that intercropping can in many cases reduce attacks by both pest insects and plant diseases compared to monocultures, although the effect varies between different combinations of crops, growing conditions and type of pest. Several mechanisms may contribute to these effects, including disruption of pest host searching, increased abundance of natural enemies and changes in microclimate and plant physiology.
In conclusion, the literature review shows that intercropping has the potential to contribute to more sustainable crop protection by reducing the occurrence of certain plant pests and strengthening the underlying mechanisms in the cropping system. At the same time, the effects are often context dependent, which underlines the need for continued research to better understand how different intercropping systems can be adapted to specific growing conditions.