Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I Sverige är kunskapen om hur djurskyddsärenden hanteras från anmälan till dom fortfarande begränsad, vilket gör det svårt för samtliga aktörer i dessa ärenden att bedöma förutsebarheten, enhetligheten och rättssäkerheten i den praktiska tillämpningen av djurskyddslagstiftningen och Brottsbalken. Syftet med denna studie var därför att kartlägga och analysera domar från svenska allmänna domstolar rörande brott mot djurskyddslagen och djurplågeri av normalgraden och grovt djurplågeri gällande djurslagen nötkreatur, gris och får, för att identifiera de djurskyddsbrister, påföljder, bevisning och rättsliga bedömningar som förekommer i domarna för att utreda under vilka omständigheter djurhållare frias eller fälls.
Studien bygger på en dokumentanalys av 203 domar från tingsrätt och hovrätt meddelade under perioden 2020–2025. Materialet omfattade mål rörande nötkreatur (66 %), får (24 %) och gris (10 %). För att identifiera mönster i domarna användes en kombination av kvantitativ deskriptiv statistik och kvalitativ tematisk analys.
Resultatet visade att den vanligaste djurskyddsbristen som djurhållare dömts för var bristande vård av sjuka eller skadade djur följt av bristande tillsyn och otillräcklig utfodring. Totalt åtalades 269 personer, varav 88 % förnekade anklagelserna. De förklaringar som de åtalade framförde kunde delas in i teman relaterade till ansvarsförskjutning, livsomständigheter, normalisering av brister, kunskapsbrister och legitimering genom goda intentioner. Den vanligaste bevisningen som presenterades av åklagaren bestod av muntlig och skriftlig dokumentation från länsstyrelsen, kompletterad med veterinärmedicinska utlåtanden, vittnesförhör, fotografier och videomaterial.
Av de åtalade fälldes 81 %, medan 19 % friades. Den vanligaste påföljden var dagsböter (mellan 1 500 och 42 000 kronor), medan fängelse endast dömdes ut vid totalt sju tillfällen, där det längsta straffet uppgick till nio månader. Resultatet kan antas indikera att de fall som leder till åtal oftast resulterar i fällande domar, vilket tyder på att bevisningen som presenteras generellt sett bedöms som tillräcklig för att styrka åtalet. Samtidigt synliggör studien det komplexa samspelet mellan de åtalade djurhållarnas förklaringar, myndigheters och sakkunnigas bedömningar samt domstolarnas värdering av djurens lidande och det straffrättsliga ansvaret.

In Sweden, knowledge about how animal welfare cases are handled from report to court judgment remains limited, making it difficult for all actors involved in these cases to assess the predictability, consistency, and legal certainty in the practical application of animal welfare legislation and the Swedish Criminal Code. The aim of this study was therefore to map and analyze judgments from Swedish general courts concerning violations of the Animal Welfare Act, animal cruelty of normal severity, and aggravated animal cruelty involving cattle, pigs, and sheep. The purpose was to identify the animal welfare deficiencies, sanctions, evidence, and legal assessments present in the judgments in order to investigate under which circumstances prosecuted animal keepers are acquitted or convicted.
The study is based on a document analysis of 203 judgments from district courts and courts of appeal issued during the period 2020–2025. The material included cases concerning cattle (66%), sheep (24%), and pigs (10%). To identify patterns in the judgments, a combination of quantitative descriptive statistics and qualitative thematic analysis was used.
The results showed that the most common animal welfare deficiency for which animal keepers were convicted was inadequate care of sick and injured animals, followed by insufficient supervision and inadequate feeding. A total of 269 individuals were prosecuted, of whom 88% denied the allegations. The explanations presented by the defendants could be categorized into themes related to displacement of responsibility, life circumstances, normalization, lack of knowledge, and justification based on intentions. The most common evidence presented by the prosecutor consisted of oral and/or written evidence from the County Administrative Board. Other commonly presented evidence included statements from veterinarians and also photographs and video evidence.
Of the prosecuted, 81% were convicted, while 19% were acquitted. The most common penalty used was day fines (ranging from SEK 1,500 to SEK 42,000), whereas imprisonment was imposed on only seven occasions in total, with nine months being the longest sentence. The results may indicate that cases leading to prosecution most often result in convictions, suggesting that the evidence presented is generally considered sufficient to substantiate the charges. At the same time, the study highlights the complex interaction between the defendants’ explanations, the assessments made by authorities and experts, and the courts’ evaluation of animal suffering and criminal responsibility.