Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I Sverige är det brist av koppar eller mangan som är mest förekommande vad gäller mikronäringsbrister i spannmål. Gödslingsbehov av mikronäringsämnen är dock svårbedömt, bland annat för att det saknas bra metoder för att analysera tillgången i marken. Som ett led i att försöka förbättra beslutstödet för gödsling av koppar och mangan undersöktes om kärnanalyser av mogen kärna kan förbättra bedömningen av näringsstatusen hos vete. Detta gjordes genom att undersöka om det finns ett samband mellan halt i kärna och halt i växande biomassa för koppar och mangan, genom att analysera i data insamlad från dels försök i höstvete, dels försök i vårvete. Utöver halter i kärna utvärderades även om markfaktorer som pH, lerhalt och mullhalt, samt de meteorologiska faktorerna nederbörd och medeltemperatur, ytterligare kunde förbättra bedömningen av koppar- och manganstatus i grödan. Detta gjordes med hjälp av de markprover som tagits i försöken, samt väderdata från SMHI, men även med hjälp av data från den svenska nationella Mark- och grödoinventeringen.
Resultatet visade att det finns ett samband mellan kärna och växande biomassa med avseende på halten av koppar och mangan. Särskilt starkt var sambandet för mangan (R2>0,53), medan sambandet för koppar var sämre (R2≈0,25). När markfaktorer inkluderades i bedömningen ökade förklaringsgraden för både koppar och mangan. Även de meteorologiska faktorerna hade viss förklaring på halten i grönmassan. De markfaktorer som spelade störst roll för halten i växten var för koppar lerhalt och i viss mån kopparhalt i marken, och för mangan pH.
Slutsatsen blir att kärnanalyser är ett bra verktyg för att bedöma statusen av mangan i vete, och att det även finns ett samband för koppar, även om förklaringen här inte är lika stark. Det går alltså att jämföra analysvärdena med från litteraturen hämtade kritiska gränser eller med stora material som Mark- och grödoinventeringen för att få en uppfattning om var en viss halt ligger och om det finns risk för brist. Även om en upptäckt brist i kärnan inte kan åtgärdas retroaktivt, kan upprepade provtagningar möjliggöra att problemfält eller problemområden kan identifieras, vilket möjliggör framtida åtgärder. Genom att även ta hänsyn till de lokala markförhållandena vad gäller lerhalt eller pH kan bedömningen av risken för brist ytterligare förbättras.

In Sweden, copper or manganese deficiency are the most common deficiencies in terms of micronutrient deficiencies in cereals. However, the need for fertilisation of micronutrients is difficult to assess, partly because there are no good methods for analysing the availability in the soil. As part of an attempt to improve the decision support for fertilization of copper and manganese, it was investigated whether grain analyses can improve the assessment of the nutritional status of wheat. This was done by investigating whether there is a correlation between grain content and growing biomass content for copper and manganese, by analysing data collected from experiments in winter wheat and spring wheat. In addition to content in grain, soil factors such as pH, clay content and organic matter content, as well as the meteorological factors precipitation and mean temperature, were also evaluated to see if it could further improve the assessment of copper and manganese status in the crop. This was done using the soil samples taken in the experiments, as well as weather data from SMHI, but also using data from the Swedish national soil and crop inventory.
The results showed that there is a correlation between grain and growing biomass with respect to the content of copper and manganese. The correlation was particularly strong for manganese (R2>0.53), while the correlation for copper was not as good (R2≈0.25). When soil factors were included in the assessment, the degree of explanation for both copper and manganese increased. Meteorological factors also had some explanation on the concentration in the growing biomass. The soil factors that played the greatest role in explaining the content of the plant were for copper clay content and to some extent soil copper content, and for manganese pH.
The conclusion is that grain analyses are a good tool for assessing the status of manganese in wheat, and that there is also a correlation for copper, although the explanation here is not as strong. It is thus possible to compare the analysis values with critical limits taken from the literature or with large materials such as the soil and crop inventory to get an idea of where a certain concentration lies and whether there is a risk of deficiency. Although a detected deficiency in the grain cannot be fixed retroactively, repeated sampling can allow problem fields or problem areas to be identified, making future action possible. By also considering the local soil conditions in terms of clay content or pH, the assessment of the risk of deficiency can be further improved.