Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

This study investigates how modern silvicultural management methods such as clear-cutting affects the population dynamics of two different specialized species: the epiphytic lichen Alectoria sarmentosa and the terrestrial orchid Goodyera repens. Using a multi spatial scale approach (landscape, within-stand, and local plot occurrence levels), this study assesses how these species populations change over a 12-year period in stands regenerated after clearcutting (young stands) and in old stands that have likely never been clear-cut. This part of the study was conducted in Hälsingland. In a separate study, I examined the short-term response of G. repens to shelterwood logging and clear-cutting in comparison to unharvested reference. This component of the study was conducted in experimental logging sites in Uppland.

Results from the 12-year long inventory in Hälsingland showed contrasting, spatial-scale dependent population trends for the two assessed species. For G. repens, the assessed populations maintained completely unchanged at a minimal occurrence across all spatial scales in the young production forests (47-57 years old). In the old forests (>85 years old), there was a significant decline at both the within-stand level and local plot level. For A. sarmentosa, a significant increase was observed across all three spatial scales in the young production forests and in the old forests, there were no observed significant changes. Regarding the experiment in Uppland examining the effects of clear-cutting and shelterwood logging on G. repens, clear-cutting led to a significantly higher net loss of individuals compared to the unlogged reference areas. Shelterwood logging ended up in an intermediate position, not being significantly different from either the unlogged reference or the clear cutting.

This study concludes that a “one size fits all” standardized management in forestry is insufficient for properly protecting these specialized species. In order to ensure the survival of both species, G. repens classified as vulnerable and A. sarmentosa classified as near threatened, a more diverse forest strategy model is needed. This strategy needs to prioritize the preservation of enhanced connectivity in the landscape, old growth continuity forests and extended harvesting rotation periods.

Denna studie undersöker hur moderna skogsbruksmetoder såsom kalhygge påverkar populationsdynamiken hos två olika specialiserade arter: den trädlevande laven Alectoria sarmentosa och den marklevande orkidén Goodyera repens. Genom att använda en flerskalig undersökning (landskaps-, inom bestånd- och lokal nivå), undersökte jag hur dessa arters populationer förändras över en 12 årsperiod i yngre skogar samt äldre skogar som troligen aldrig blivit nedhuggna. Denna del av studien genomfördes i Hälsingland. I en separat del av studien så undersöktes den kortsiktiga påverkan på G. repens efter skärmhygge och kalhygge jämfört med en orörd referensyta. Denna delen av studien genomfördes i experimentella hyggesområden i Uppland.

Resultaten från inventeringen i Hälsingland avslöjade olika, skalberoende populationstrender för de undersökta arterna. G. repens hade en oförändrad, minimal population inom alla tre skalor i de unga skogarna (47-57 år). I de gamla skogarna (>85 år) upptäcktes en signifikant minskning inom skogarna samt de lokala ytorna. A. sarmentosa visade en signifikant ökning inom alla tre skalor i de unga skogarna. I de gamla skogarna upptäcktes inga signifikanta förändringar. För experimentet i Uppland där effekterna från kalhygge och skärmhygge på G. repens undersöktes så uppmättes en signifikant högre nettoförlust inom kalhygget jämfört med de orörda referensytorna. Skärmhygget hamnade på en mitt-emellan position och var inte signifikant skild från varken kalhygget eller referensytorna.

Denna studie har som slutsats att ett likformigt standardiserat skogsbruk är otillräckligt för att på ett ordentligt sätt skydda dessa specialiserade arter. För att kunna försäkra sig om överlevnaden för båda arterna (som nu båda klassas som sårbara) måste en mer diversifierad skogsbruksmodell användas. Denna strategi behöver prioritera bevarandet av konnektiviteten i landskapet, gammal kontinuitetsskog samt förlängda rotationstider för hygget.