Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Död ved är ett viktigt substrat för en stor mängd insekter, men förekommer ofta i lägre mängder i brukade skogar än i mer naturliga skogsmiljöer. Faunadepåer används därför allt oftare som naturvårdsåtgärd, men det saknas fortfarande kunskap om hur sådana bör utformas för att gynna olika grupper av vedlevande insekter. I denna studie undersöktes hur veddimension och solexponering påverkar insektsfaunan i död aspved.
Grov och klen aspved samlades in från 24 träd, resulterande i 48 prover. Från dessa kläcktes insekter fram i kläckningslådor. För varje prov noterades individantal, artantal samt Shannon- och Simpson-index. Effekter av veddimension och solexponering analyserades med GLMM för art- och individantal, LMM för Shannon- och Simpson-index, och artsammansättningen undersöktes med NMDS och PERMANOVA.
Totalt kläcktes 613 individer fördelade på 70 arter eller morfoarter. Tvåvingar (Diptera) var både individ- och artrikaste ordningen, följt av skalbaggar (Coleoptera). Varken veddimension eller solexponering hade någon statistiskt signifikant effekt på artantal, Shannon-index, Simpson-index eller den övergripande artsammansättningen. En explorativ analys visade dock en signifikant interaktion mellan veddimension och solexponering för individantal, vilket antyder att vissa kombinationer av substrat och mikroklimat kan påverka hur många individer som utvecklas.
Resultaten tyder på att både grov och klen aspved kan hysa en artrik och ekologiskt varierad insektsfauna. Även om tydliga skillnader mellan fraktionerna inte kunde påvisas statistiskt, visar förekomsten av specialiserade arter att variation i substrat sannolikt är viktigt. Vid anläggning av faunadepåer bör därför en variation av veddimensioner och exponeringsförhållanden eftersträvas.

Dead wood is an important substrate for many insects but often occurs in lower quantities in managed forests than in more natural forest environments. Fauna depots are therefore increasingly used as a nature conservation measure, but there is still a lack of knowledge about how such depots should be designed to benefit different groups of wood-dwelling insects. This study investigated how wood size and sun exposure affect the insect fauna in dead aspen wood.
Aspen wood was collected from 24 dead aspens in Uppland. Both coarse and fine wood were collected from each tree, giving a total of 48 samples. The wood was placed in hatching boxes and the insects that hatched were species-identified to the lowest possible taxonomic level. For each sample, individual number, species number and Shannon and Simpson indices were recorded. Effects of wood dimension and sun exposure were analyzed with GLMM for species and individual number, LMM for Shannon and Simpson indices, and species composition was examined with NMDS and PERMANOVA.
A total of 613 individuals were hatched, distributed across 70 species or morphospecies. Diptera were the most abundant order in terms of both individual and species richness, followed by Coleoptera. Neither wood size nor sun exposure had any statistically significant effect on species richness, Shannon index, Simpson index or overall species composition. However, an exploratory analysis showed a significant interaction between wood size and sun exposure for individual abundance, suggesting that certain combinations of substrate and microclimate may affect how many individuals develop.
The results indicate that both coarse and fine aspen wood can host a species-rich and ecologically diverse insect fauna. Although clear differences between the fractions could not be demonstrated statistically, the presence of specialized species indicates that variation in substrate is likely important. When establishing fauna depots, a variation in wood dimensions and exposure conditions should therefore be sought.