Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Since the 1950s, the development of modern rotation forestry in boreal Fennoscandia has resulted in a severe reduction of older forests, and a high degree of fragmentation among the small patches that remains of old forest. In Sweden, when performing conservation value assessments in order to identify and preserve the remaining forest habitats, the government authorities use to a significant extent a set of indicator species that indicate habitats of high biological conservation value. One species considered to indicate high conservation values in pine-heath forests is the red-listed ectomycorrhizal (EM) macrofungi Sarcodon scabrosus (Fr.) P. Karst. In the present study, the validity of using S. scabrosus as an indicator species was evaluated by performing a survey including 41 pine-heath habitats in northern Sweden. In each stand, the occurrence and abundance of S. scabrosus was quantified together with occurrence of other red-listed macrofungi and different structural variables related to stand and tree continuity, historical disturbances, ground vegetation and soil type. Results were analysed by performing single and multiple regressions based on the maximum number of observed S. scabrosus sporocarps, and using 2-sample T-tests comparing stands with and without occurrences of the species. Results revealed that the occurrence of S. scabrosus neither is correlated with the presence of other red-listed macrofungi, nor with none of the studied parameters indicating long stand and tree continuity. In fact, occurrence of the species was negatively correlated to increasing tree age, but positively correlated to variables related to an open stand structure (low basal area, abundance of pine seedlings, a wide tree diameter range) and a proportionally high amount of needle dominated litter on the ground. The negative correspondence with tree age may be related to a reduced production of needle biomass in older trees, which may reduce nutrient availability for S. scabrosus. To analyse the distribution of S. scabrosus and other red-listed ectomycorrhizal species in relation to chemical soil properties would therefore be an interesting topic for further studies. In line with previous studies with other species groups, the present study clearly reveals the hazards of relying on presumed indicator species where an actual relationship with the variables considered to be of high biological value has not been confirmed in scientific studies.

Sedan 1950-talet har utvecklingen av det moderna rotationsskogsbruket i boreala Fennoskandien resulterat i kraftig minskning av andelen gammal skog och en hög grad av fragmentering av de små områden som finns kvar. I arbetet med att identifiera och bevara kvarvarande habitat i Sverige används ofta signalarter, som är en uppsättning av indikatorarter som indikerar habitat med höga bevarandevärden. En art som anses indikera höga bevarandevärden på tallhedar är den rödlistade ektomykorrhizabildande storsvampen Sarcodon scabrosus (Fr.) P. Karst. I denna studie utvärderas användandet av S. scabrosus som indikatorart genom inventeringar av 41 tallhedshabitat i norra Sverige. I varje skogsbestånd kvantifierades förekomsten och mängden av S. scabrosus tillsammans med förekomsten av andra rödlistade storsvampar samt olika strukturella variabler relaterade till bestånds- och trädkontinuitet, historiska störningar, markvegetation och jordartstyp. Data analyserades genom enkla och multipla regressioner baserade på det maximala antalet observerade fruktkroppar av S. scabrosus, och genom 2-sidiga T-test av områden med respektive utan förekomst av arten. Resultaten visar att förekomsten av S. scabrosus varken är korrelerad med andra rödlistade storsvampar eller med någon av de studerade parametrar som indikerar lång bestånds- och trädkontinuitet. I själva verket var arten negativt korrelerad med ökande trädålder, men positivt korrelerad med variabler relaterade till en öppen beståndsstruktur (låg grundyta, förekomst av tallplantor, vid diameterspridning) och en stor täckningsgrad av barrdominerad förna på marken. Det negativa sambandet med trädålder kan därför möjligen bero på en reducerad produktion av barrbiomassa hos äldre träd, vilket kan reducera näringstillgången för S. scabrosus. Att analysera förekomsten av S. scabrosus och andra rödlistade ektomykorrhizasvampars relation till kemiska markegenskaper skulle därför vara ett intressant ämne för vidare studier. I linje med tidigare studier med andra artgrupper visar denna studie tydligt riskerna med att förlita sig på förmodade indikatorarter, innan det faktiska sambandet med de variabler som anses vara av högt biologiskt värde har bekräftats genom vetenskapliga studier.