Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Som personal inom djurens hälso-och sjukvård stöter man nästan dagligen på aggressiva hundar i sin yrkesroll. Denna aggressivitet kommer ofta som konsekvens av rädsla, stress, smärta eller obehag kring situationen hundarna befinner sig i. Problembeteenden likt uppvisande av aggressivitet kan utgöra en fara för såväl patienter som personal och djurägare men är i sin grund en del av hundens naturliga beteenderepertoar. Med god kunskap om hundars kroppsspråk och signaler kan djurhälsopersonal upptäcka risksituationer och anpassa sitt arbete och sin hantering innan stress och rädsla eskalerar till aggression. I kombination med användandet av psykotropa läkemedel som kan minska både stress och rädsla, således även risken för aggression kan vi skapa en säkrare arbetsplats och en positivare vårdupplevelse för både hund och djurägare.
Syftet med detta kandidatarbete är att undersöka hur djurhälsopersonal hanterar aggressiva hundar i en klinikmiljö, vilka metoder den vetenskapliga litteraturen beskriver för hantering av aggressiva hundar samt att undersöka förekomsten och upplevd effekt av förebyggande medicinering av dessa patienter med psykofarmaka. Fokuset kommer att ligga på metoder och verktyg som främjar en god djurvälfärd och minimering av stress.
En litteraturinsamling följt av en enkätstudie utfördes för sammanställning av resultatet. Litteraturinsamlingen användes som del av bakgrunden, diskussion och underlag till frågorna i enkätstudien. En internetbaserad enkätstudie distribuerades till 75 svenska smådjurskliniker via email och lades även ut i två grupper på sociala medier som riktar sig mot veterinärer eller djurhälsopersonal. Enkätstudien bestod av sammanlagt 12 frågor och samlade in totalt 21 slutförda svar.
Resultatet från enkäten visade att den vanligaste metoden för hantering av aggressiva hundar i en veterinärmedicinsk miljö var användning av munkorg och krage. Även sedering var en vanlig metod. Lågstress hanteringsmetoder användes i lägre utsträckning än förut nämnda metoder. De läkemedel som flest deltagande veterinärer angav att de använder som förebyggande medicinering till aggressiva hundar var gabapentin och tasipimidine. De flesta tillfrågade veterinärer upplevde att läkemedlen de använde hade viss till god effekt och att de skulle rekommendera användningen av dem som ett verktyg för hantering av aggressiva hundar i en klinikmiljö.
Med hjälpmedel som munkorg, psykofarmakologiska läkemedel och belöningsbaserade hanteringsmetoder kan vi skapa en trivsam och säker vårdmiljö för såväl patient som personal.
För att öka prevalensen av användningen av förebyggande medicinering med psykofarmaka hos aggressiva hundar och för att stärka det vetenskapliga belägget kring detta ämne krävs fler vetenskapliga studier.

As animal health care workers, we encounter aggressive dogs almost daily in our professional role. This aggression often comes as a consequence of fear, stress, pain or discomfort caused by the situation the dogs are in. Problem behaviors such as displaying aggression can pose danger to patients as well as staff and pet owners but are fundamentally part of the dog's natural behavioural repertoire. With a good understanding of canine body language and signals, animal healthcare personnel can detect situations that may become dangerous and adapt their work and handling before stress and fear can escalate to aggression. In combination with the use of psychotropic medications that can reduce both stress and fear, therefore also the risk of aggression, we can create a safer workplace and a more positive care experience for both dog and pet owner.
The purpose of this thesis is to investigate how animal healthcare professionals handle aggressive dogs in a clinical setting, what methods the scientific literature describes for handling aggressive dogs, and to investigate the prevalence and perceived effect of preventive medication of these patients with the help of pre visit pharmaceuticals. The focus will be on methods and tools that promote good animal welfare and minimize stress.
A compilation of literature followed by a questionnaire study was conducted to compile the results. The literature compilation was used as part of the background, discussion and was the foundation for the questions in the survey. An internet-based questionnaire was distributed to 75 Swedish small animal clinics via email and was also posted in two social media groups targeted towards veterinarians and/or animal healthcare personnel. The survey consisted of 12 questions and collected a total of 21 completed responses.
The results from the questionnaire showed that the most common method for managing aggressive dogs in a veterinary setting was the use of a muzzle and Elizabethan collar. Sedation was also shown to be a commonly used method. Low-stress handling methods were used to a lesser extent than the aforementioned methods. The medications that most participating veterinarians indicated that they use as preventive medication for aggressive dogs were gabapentin and tasipimidine. The majority of the veterinarians that answered the questionnaire felt that the medications they usually used had some or even good effect and that they would recommend the use of such medications as a tool for managing aggressive dogs in a clinic setting.
With aids such as muzzles, psychopharmacological medications and reward-based handling methods, we can create a pleasant and safe healthcare environment for both patients and staff. To increase the prevalence of the use of preventive medication with psychopharmacological drugs in aggressive dogs and to strengthen the scientific evidence on this topic, more scientific studies are needed.