Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Svenska och norska spannmålsproducenter verkar under olika jordbrukspolitiska system. Sverige tillhör EU:s gemensamma jordbrukspolitik, medan Norge har ett eget nationellt system med jordbruksförhandlingar mellan Bondelaget och staten. Det påverkar de villkor som producenterna förhåller sig till i sin verksamhet.

Syftet med studien är att undersöka hur spannmålsproducenter i Sverige och Norge uppfattar direktstöd och prisbildning, och hur dessa system påverkar, ekonomi, handlingsutrymme och beslut på gårdsnivå. Studien bygger på intervjuer med fem svenska och fem norska konventionella spannmålsproducenter. Studien använder sig av en kvalitativ metod för att undersöka människors upplevelser, erfarenheter och tolkningar av ett fenomen. Materialet har analyserats med tematisk analys utifrån New Institutional Economics och Locus of Control.

Resultatet visar att direktstöden uppfattas olika i de två länderna. Svenska respondenter ser stöden som ekonomiskt viktiga, men framför allt vid låga marknadspriser och som en inkomsttrygghet. Norska respondenter beskriver stöden som grundläggande för gårdens ekonomi, och en del av producenternas samhällskontrakt.
Även prisbildningen skiljer sig tydligt åt. Svenska producenter beskriver prisbildningen som marknadsstyrd, instabil och svårbegriplig. Det bidrar till handlingsutrymme genom lagring och försäljningsstrategier, men också osäkerhet och en svag förhandlingsposition. I Norge upplevs prisbildningen som mer institutionellt styrd, målpris och de årliga jordbruksförhandlingarna upplevs bidra till trygghet och skapar en tydlig ram för företaget att verka inom. Samtidigt betonar dem norska respondenterna en osäkerhet kring val till Stortinget eftersom det kan förändra statens vilja att bidra till spannmålsproducenterna. För producenterna förflyttas alltså risken på marknaden till politiska förhandlingar som deras producentorganisation hanterar.

Skillnaderna i ländernas producenter handlar inte om nivåer av ekonomiskt stöd, utan om hur de beskriver relationen mellan deras företag, kund och staten. En andra slutsats är att prisbilden skapar osäkerhet i båda länderna, fast genom olika mekanismer.

Swedish and Norwegian grain producers operate under different agricultural policy systems. Sweden is part of the EU’s Common Agricultural Policy, while Norway has its own national system with agricultural negotiations between the farmers’ union and the state. This affects the conditions that producers relate to in their business operations.

The purpose of the study is to examine how grain producers in Sweden and Norway perceive direct payments and price formation, and how these systems affect economy, room for maneuver and decisions at farm level. The study is based on interviews with five Swedish and five Norwegian conventional grain producers. The study uses a qualitative method to examine people’s experiences, perceptions, and interpretations of a phenomenon. The material has been analyzed using thematic analysis based on New Institutional Economics and Locus of Control.

The results show that direct payments are perceived differently in the two countries. Swedish respondents see the payments as economically important, but mainly during periods of low market prices and as a form of income security. Norwegian respondents describe the payments as fundamental to the farm’s economy, and as part of the producers’ social contract.
Price formation also differs clearly. Swedish producers describe price formation as market-driven, unstable, and difficult to understand. This contributes to room for maneuver through storage and sales strategies, but also to uncertainty and a weak bargaining position. In Norway, price formation is perceived as more institutionally governed. Target prices and the annual agricultural negotiations are perceived as contributing to security and creating a clear framework within which the business can operate. At the same time, the Norwegian respondents emphasize uncertainty surrounding elections to the Storting, since these may change the state’s willingness to contribute to grain producers. For the producers, risk is therefore shifted from the market to political negotiations managed by their producer organization.

The differences in how producers in the two countries act are not about levels of financial support, but about how they describe the relationship between their business, the customer, and the state. A second conclusion is that price formation creates uncertainty in both countries, although through different mechanisms.