Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Denna studie undersöker hur temporära installationer påverkar användning, tillgänglighet och upplevelse av offentliga rum i stadsomvandlingsområden. Studien tar sin utgångspunkt i Färjeterminalen i Nyhamnen i Malmö, ett område som befinner sig i en mellanfas mellan tidigare hamnverksamhet och framtida stadsutveckling. I planeringsdokument framhålls temporära insatser som en strategi för att aktivera platsen under denna period, men det är oklart i vilken utsträckning dessa insatser faktiskt bidrar till ökad användning och tillgänglighet. Studien genomförs som en kvalitativ fallstudie där platsstudier kombineras med litteratur- och dokumentanalys. Empirin bygger på observationer från fyra platsbesök där platsens rumsliga struktur, rörelsemönster och användning analyserades. Analysen relateras till teorier om temporär urbanism, produktion av rum och relationen mellan planerade strategier och vardagliga praktiker.

Resultatet visar att installationerna bidrar till att förändra platsens rumsliga struktur genom att introducera sittplatser, vegetation och nya vistelsemiljöer. Samtidigt är användningen fortfarande begränsad och situationsbunden. Färjeterminalen fungerar främst som en destination snarare än som en integrerad del av stadens vardagliga rörelsestråk, vilket gör att platsens användning ofta blir episodisk och beroende av externa faktorer såsom evenemang och väderförhållanden.

This study examines how temporary installations influence the use, accessibility, and spatial experience of public spaces in urban transformation areas. The study focuses on the ferry terminal site in Nyhamnen, Malmö, an area currently in a transitional phase between its former function as an industrial harbour and its future development as a new urban district. Planning documents highlight temporary interventions as a strategy to activate the area during this intermediate period, yet it remains unclear to what extent these initiatives actually contribute to increased use and accessibility. The research is conducted as a qualitative case study combining site observations with literature and document analysis. The empirical material consists of observations from four site visits, during which the spatial structure of the site, movement patterns, and forms of use were examined. The analysis is informed by theories of temporary urbanism, the production of space, and the relationship between planned strategies and everyday spatial practices.

The results show that the installations contribute to changing the spatial structure of the site by introducing seating, vegetation, and new opportunities for temporary stay. However, the overall use of the area remains limited and situational. The ferry terminal primarily functions as a destination rather than an integrated part of the city’s everyday movement patterns, meaning that activity often depends on external factors such as events and weather conditions. The study therefore suggests that temporary installations can create conditions for activation and use, but are not sufficient on their own to establish stable everyday urban life in areas undergoing transformation. Instead, temporary interventions should be understood as an early step in a longer process through which such areas gradually become integrated into the city’s social and spatial structures.