Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Studien undersöker tillgängligheten till djursjukvård i Sverige genom att analysera djurägares val av vård, upplevda hinder och avstånd till klinik. Data samlades in via en digital enkät, där 639 personer deltog varav 513 av dessa slutförde enkäten. Alla län fanns representerade i deltagandet. Syftet med studien var att belysa eventuella skillnader i Sverige och hur detta påverkar den enskilda djurägaren. I och med detta öppnas möjligheterna upp för en mer planerad veterinärverksamhet med målet att förbättra tillgängligheten i landet.

Resultatet baseras på respondenternas svar och visade att fördelningen av angivna avstånd, och därmed det genomsnittliga avståndet, skilde sig markant mellan varje enskilt län. Detta verkade dock inte påverka besöksfrekvensen, eftersom det inte fanns något samband mellan besöksfrekvens och angivet avstånd till klinik. En genomsnittlig djurägare gjorde ca fem besök till en veterinärklinik de senaste 12 månaderna, där rutinbesök var den vanligaste besökstypen.

Majoriteten av respondenterna uppgav att de alltid haft möjlighet att uppsöka vård för sitt djur de senaste 12 månaderna. Ca var fjärde respondent hade dock känt sig hindrad av minst en anledning, där vårdkostnader och bristande tillgänglighet var de mest förekommande anledningarna.

De flesta veterinärbesök remitterades inte vidare. Bland de som blev remitterade fanns ingen skillnad i remitteringsfrekvens mellan landsdelarna i Sverige. Ca 15 % av fallen som blivit rekommenderade remittering slutade med avlivning eller självdog. Strax under hälften av respondenterna valde att åka till en remissinstans, vilket var fler än de som avstod från att åka. Studien analyserade även smådjursägarnas resonemang kring att åka till remissinstans genom att presentera fiktiva scenarion i enkäten, där respondenten fick bedöma hur hindrade de kände sig att åka vidare utifrån dessa. Resultatet visade att avstånd till klinik var den enda faktor som generellt bedömdes olika hindrande beroende på scenariot – från mycket eller väldigt mycket hindrande vid ett icke-brådskande fall till lite eller väldigt lite hindrande vid ett brådskande fall.

Eventuella felkällor till studien diskuteras, såväl som förslag på vidare forskning samt hur tillgängligheten till djursjukvården i landet kan förbättras.

This study investigates the accessibility of veterinary care in Sweden by analyzing pet owners' care choices, perceived barriers, and distances to clinics. Data were collected through a digital survey in which 639 individuals participated, with 513 completing the questionnaire. All Swedish counties were represented among the respondents. The aim of the study was to highlight potential regional disparities and how these affect individual pet owners. The findings could open up possibilities for a more structured veterinary care system, improving accessibility across the country.

The results, based on respondents' answers, revealed significant differences in reported distances to clinics between counties. However, these variations did not seem to affect the frequency of veterinary visits, as no correlation was found between visit frequency and the reported distance to a clinic. The majority of respondents stated they had always been able to seek veterinary care for their pets in the past 12 months. Nevertheless, approximately one in four reported experiencing barriers to seeking care. The primary reasons for these obstacles were high costs and limited availability of services.

Most veterinary visits did not result in a referral to another clinic. Among those that were, there was no difference in referral frequency between regions in Sweden. Approximately 15% of cases recommended for referral ended in euthanasia or natural death. Just under half of the respondents chose to visit a referral clinic, which was more than those who decided not to. The study also analyzed pet owners' reasoning regarding referral visits by presenting hypothetical scenarios in the survey, where respondents evaluated how hindered they felt in seeking further care based on these scenarios. The results showed that distance to the clinic was the only factor that differed in perceived hindrance depending on the scenario – from highly or very highly hindered in a non-urgent case to little or very little hindered in an urgent case.

Potential sources of error in the study are discussed, as well as suggestions for further research and how accessibility to veterinary care in the country can be improved.