Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I Sverige är hälta den främsta orsaken till att ägare söker veterinärvård för sina hästar. Att titta på hästen i rörelse är en viktig del av utredningsgången vid hältor eftersom det ger information om hältans lokalisation. Bedömning av hältor hos travhästar anses, även av erfarna veterinärer, vara extra utmanande. En anledning till detta är att de upplever att hältan visar sig annorlunda när hästen körs mot när den visas för hand. Travhästens rörelsemönster påverkas av en mutation i DMRT3-genen som återfinns hos en stor del av populationen. Den bidrar till att förhindra över-gång från trav till galopp. Denna mutation återfinns även hos islandshästar som är en ras som också anses svår att hältutreda. Ny forskning har indikerat att islandshästars rörelsemönster vid hälta inte förändras enligt de principer man traditionellt utgår från vid hältutredningar.
Syftet med denna studie var att med hjälp av objektiva mätmetoder undersöka om vertikal rörelseasymmetri av huvud och bäcken förändras hos en travhäst när den travas för hand jämfört mot när den körs. Den objektiva mätmetod som användes i studien var en datorseende smart-phone-applikation för rörelseanalys. Med den framtogs rörelseanalyser från filmer som spelades in av hästarna när de travade för hand på rakt spår samt när de kördes. Analyserna jämfördes med avseende på hur graden av asymmetri skiljde sig mellan de två situationerna och om asymmetrin uppstod i samma eller ett annat ben. Totalt inkluderades rörelseanalyser från 55 hästar. För varje häst valdes en analys vid körning och en när den visades för hand. Varje analys klassificerades utifrån om hästen bedömdes vara ohalt eller halt samt vilket ben som ansågs vara halt.
Hos två tredjedelar av hästarna skiljde sig klassificeringen åt mellan analysen för hand och vid körning. När man jämförde den största asymmetrins värde då hästen visades för hand mot värdet för samma parameter på samma ben vid körning kunde en statistiskt signifikant skillnad observeras mellan grupperna. Observationer gjordes även av skillnader i asymmetri mellan hästar som kördes i olika hastigheter även om inget säkert samband kunde fastställas i denna studie. Resultaten indikerar att det kan vara värdefullt att inkorporera körprover vid hältutredningar av travhästar men en större studiepopulation och en metod där mer hänsyn tas till andra faktorer än enbart hastigheten skulle behövas för att kunna komma fram till slutsatser som är applicerbara på populationsnivå.

Lameness is the primary cause for owners to seek veterinary care for their horses in Sweden. To look at the movement of the horse is a crucial part of the lameness examination since it provides information about the localization of the lameness. Assessing lameness in standardbred trotters is considered more difficult even by experienced veterinarians. One reason behind this is that the lameness seems to appear differently when the horse is driven compared to when it is shown by hand. The movement pattern of the standardbred trotter is affected by a mutation in the DMRT3-gene that is found in a large portion of the population. It contributes to preventing the transition from trot to canter. This mutation is also found in for example Icelandic horses which is a breed where assessing lameness is also considered difficult. New research indicates that the movement pattern of Icelandic horses during lameness does not change according to the principles tradi-tionally used in lameness examinations.
The purpose of this study was to investigate whether vertical movement asymmetries of the head and pelvis changes when standardbred trotters are trotted by hand compared to when being driven. The method of objective measuring used in the study was a computer vision smartphone applica-tion for motion analysis. With the help of the app movement analyses were acquired from movies recorded of the horses when they trotted by hand on a straight line and when driven. By comparing the analyses, information is acquired about whether the degree of asymmetry changed between the two situations and if the asymmetry appeared in the same or a different leg. In total, movement analyses from 55 horses were included. One analysis when driven and one when shown by hand was selected for each horse. Each analysis was then classified based on whether the horse was considered lame or not and which leg was considered lame.
In two thirds of the horses the classification differed between the analysis by hand and when driven. When comparing the largest asymmetry value when the horse was shown by hand to the value for the same parameter on the same leg when driven a statistically significant difference could be observed between the groups. Observations were also made of differences in asymmetry between horses that were driven at different speeds although no significant correlation could be seen in this study. The results indicate that it can be valuable to incorporate driving tests during lameness examinations of standardbred trotters but a larger study population and a method that considers other factors than just speed is necessary to produce conclusions that are applicable on a population level.