Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Denna studie undersöker hur skogen på Åland kan bidra till klimatarbetet genom ökad kolinlagring och om kolkrediter kan utgöra en ny typ av skogsprodukt för åländska skogsägare. Bakgrunden är att Ålands skogar under senare år gått från att vara en kolsänka till att bli en nettokälla till koldioxidutsläpp, främst till följd av stormskador, barkborreangrepp med ökad avverkning som följd. Samtidigt har intresset för naturbaserade klimatlösningar vuxit med EU:s nya certifieringsförordning för koldioxidinfångning (CRCF), som ska skapa en gemensam europeisk standard för frivilliga kolmarknader.

Arbetet bygger dels på en litteraturstudie, dels på en enkät till 37 åländska företag samt avslutningsvis på sju djupintervjuer med representanter från skogsbruk, politik och finanssektor. Resultaten visar att kunskapen om kolkrediter är låg och att endast en mindre andel av företagen i dag investerar i klimatkompensation kopplad till skog. De största hindren som framkom var i) osäkerheten kring marknadens trovärdighet, ii) avsaknad av gemensamma standarder och iii) svårigheter med att bedöma klimatnyttan. Samtidigt uttrycker flera respondenter en försiktig optimism inför möjligheten att skapa en lokal marknad för kolkrediter, särskilt om tydliga regelverk och verifieringssystem etableras.

Intervjuerna visar att kolkrediter troligtvis kan bidra till ökad skogsvård, förbättrad föryngring och ett mer aktivt skogsbruk, men att systemen måste utformas så att de inte minskar tillgången på virke eller riskerar att urholka andra miljömål. Studien pekar också på behovet av samordning mellan offentliga och privata aktörer, där exempelvis Ålands Skogsvårdsförening och Landskapsregeringen kan spela viktiga roller i att utveckla rådgivning, incitament och verifieringsmodeller.

Slutsatsen är att Åland har goda förutsättningar att utveckla ett trovärdigt system för kolkrediter inom ramen för EU:s nya klimatregelverk. För att detta ska lyckas krävs dock ökad kunskap, samarbete mellan aktörer och ett långsiktigt fokus på att förena klimatnytta med hållbart skogsbruk.

This study explores how forests in Åland can contribute to climate action through increased carbon sequestration and whether carbon credits could represent a new type of forest product for Åland forest owners. The background is that Åland’s forests have in recent years shifted from being a carbon sink to becoming a net source of carbon dioxide emissions, mainly due to storm damage, bark beetle infestations, and increased logging. At the same time, interest in nature-based climate solutions has grown following the EU’s new Carbon Removal Certification Framework (CRCF), which aims to establish a common European standard for voluntary carbon markets.

The study is based on a literature review, a survey of 37 Åland-based companies, and seven in-depth interviews with representatives from the forestry sector, politics, and the financial sector. The results show that knowledge of carbon credits is low and that only a small share of companies currently invest in forest-related carbon offsetting. The main barriers identified were (i) uncertainty about market credibility, (ii) lack of common standards, and (iii) difficulties in assessing the actual climate benefit. At the same time, several respondents expressed cautious optimism about the potential for developing a local carbon credit market, particularly if clear regulatory and verification systems are established.

The interviews suggest that carbon credit systems could support improved forest management, regeneration, and more active forestry, but must be designed so that they do not reduce timber supply or undermine other environmental objectives. The study also highlights the need for coordination between public and private actors, where organizations such as the Åland Forest Management Association and the Åland Government could play key roles in developing advisory services, incentives, and verification models.

The conclusion is that Åland has good potential to develop a credible carbon credit system within the framework of the EU’s new climate regulation. However, this will require increased knowledge, cooperation among stakeholders, and a long-term focus on integrating climate benefits with sustainable forest management.