Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Denna uppsats analyserar hur svensk affärspress – med fokus på Dagens Industri – konstruerar och legitimerar diskurser om investeringar i vapenindustrin, samt hur dessa diskurser relaterar till hållbar utveckling enligt Agenda 2030. Studien utgår från Norman Faircloughs kritiska diskursanalys (CDA) och kompletteras med intressentteori som teoretiskt ramverk.
Empirin består av 25 artiklar publicerade under mars och maj månader år 2025, en period präglad av geopolitisk oro och ökad europeisk upprustning. Genom tematisk analys identifieras två dominerande diskurser: en som framhåller militär upprustning som en garant för säkerhet och social stabilitet, en som legitimerar vapenindustrin utifrån dess påstådda ekonomiska nytta. Studien visar hur dessa diskurser ofta approprierar hållbarhets begreppet och tystar kritiska perspektiv såsom miljöhänsyn, civilsamhällets röster och framtida generationers intressen.
Resultaten synliggör hur språk kan fungera som ett maktmedel genom att forma vilka intressen och aktörer som får tolkningsföreträde. Genom att kombinera CDA med intressentteori visar uppsatsen hur affärsmedia både speglar och reproducerar ojämlika maktförhållanden. Därigenom bidrar studien till en kritisk förståelse av hur hållbarhets begreppet kommuniceras i kontroversiella branscher, samt vilken roll media spelar i att normalisera investeringar som potentiellt står i konflikt med globala hållbarhetsmål.

This thesis examines how Swedish business media—specifically Dagens Industri—constructs and legitimizes discourses surrounding investments in the defense industry, and how these discourses relate to the principles of sustainable development as outlined in Agenda 2030. The study applies Norman Fairclough’s Critical Discourse Analysis (CDA) and integrates stakeholder theory as a complementary analytical framework.
The empirical material consists of 25 articles published between March and May 2025, a period marked by geopolitical tension and increased European militarization. Through thematic analysis, two dominant discourses were identified: one portraying military build-up as a safeguard for security and social stability, another justifying the defense sector based on its purported economic benefits. The findings reveal how these discourses frequently appropriate the language of sustainability while silencing critical perspectives—such as environmental concerns, voices from civil society, and the interests of future generations.
The study highlights how language operates as a vehicle of power, shaping which actors and interests gain discursive authority. By combining CDA with stakeholder theory, the thesis illustrates how business media both reflects and reinforces unequal power structures. It thus contributes to a critical understanding of how sustainability is communicated in controversial industries and the role of media in normalizing investments that may contradict global sustainability goals.