Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Det finns flertalet situationer då det kan vara nödvändigt att immobilisera ett lejon. Ett kritiskt steg i immobiliseringsprocessen är att välja det mest fördelaktiga läkemedelsprotokollet och därefter administrera det på ett korrekt sätt. Om hela proceduren inte är noggrant planerad och utförd, kan det medföra situationer som är farliga för både djuret och de människor som arbetar med det.

Idag används ett flertal olika läkemedelsprotokoll och syftet med den här litteraturstudien är att utvärdera fyra läkemedelskombinationer och deras respektive effekter för att se om någon av dem är att föredra. Genom att använda kombinationer av läkemedel, i stället för monoterapier, kan man minska mängden läkemedel som används på grund av de synergistiska effekter som uppstår mellan de aktiva substanserna. Detta är både mer ekonomiskt fördelaktigt och bidrar till en minskning av aversiva bieffekter hos det immobiliserade djuret.

De läkemedelskombinationer som utvärderades i den här studien är butorfanol-azaperon-medetomidin, butorfanol-midazolam-medetomidin, medetomidin-zolazepam-tiletamin samt xylazinhydroklorid-ketaminhydroklorid. Studien ämnar också undersöka om effektiviteten av immobiliseringen påverkas av att lejonet lever i fångenskap eller är frilevande, samt om det observerats någon skillnad hos ensamlevande kontra flocklevande lejon.

Enligt litteraturen så påverkas immobiliseringen av huruvida ett lejon lever i fångenskap eller inte, både gällande effektiviteten av läkemedlen samt hur man ska planera proceduren. Frilevande lejon kräver en högre läkemedelsdos medan det är enklare att övervaka och motverka eventuella komplikationer hos hållna lejon. Alla läkemedelsprotokoll som undersöktes i den här studien hade dock en adekvat effekt hos både fria lejon och lejon i fångenskap, förutsatt att de administrerades på ett korrekt sätt.

Sammanfattningsvis så är alla protokoll som diskuteras i den här uppsatsen bra alternativ för att immobilisera lejon. Xylazinhydroklorid-ketaminhydroklorid-kombinationen hade emellertid en längre induktionstid och inducerade kräkning hos två av lejonen. En förlängd induktionstid kan potentiellt göra att det blir svårare att lokalisera det immobiliserade djuret och kräkningar kan leda till inandning av regurgiterat material, vilket i sin tur kan orsaka aspirationspneumonier. Därför bör det sistnämnda protokollet användas med försiktighet.

There are several situations in which it might be necessary to immobilize a lion. In the immobilization process, a critical step is to select the most advantageous drug protocol and then administer it correctly. If the procedure is not carefully planned and executed, it could prove dangerous to both the animal itself and the people working with it.

Various protocols are being used today, and the aim of this literature study was to evaluate four drug combinations and their effects to see if any of them is preferable. Using combinations of drugs, instead of monotherapy, decreases the amount of drugs needed due to synergetic effects. This is desirable as it is more cost effective and contributes to reduce adverse effects in the immobilized animals.

The combinations reviewed in this thesis were butorphanol-azaperone-medetomidine, butorphanol-midazolam-medetomidine, medetomidine-zolazepam-tiletamine and xylazine hydrochloride-ketamine hydrochloride. The study discusses if the effectiveness of the immobilization differs between captive and free-ranging lions, as well as between solitary and pack living lions.

According to the literature, whether a lion is free ranging or confined has an impact on the effectiveness of the drugs and the planning of the procedure. Free ranging lions require a higher drug dose than captive lions and it is easier to monitor and counteract complications in captive lions. However, all the reviewed drug protocols were shown to have adequate effect in both cases if administered properly.

In conclusion, all protocols mentioned in this thesis are good alternatives for immobilizing lions. However, the xylazine hydrochloride-ketamine hydrochloride combination has a longer induction time and induced vomiting in two lions. A prolonged induction time could potentially make it more difficult to locate the immobilized animal and the vomiting could cause aspiration of the regurgitated matter, which in turn could lead to aspiration pneumonia. Therefore, this protocol should be used with caution.