Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Spridningen av invasiva främmande arter utgör idag ett snabbt ökande globalt problem. Invasiva arter kännetecknas av en stor konkurrenskapacitet, god spridningsförmåga och är en av de främsta orsakerna till inhemska växtarters utdöende. För att förhindra och stoppa spridningen finns både nationella och internationella regelverk. Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) är en växtart som omfattas av EU-förteckningen och som enligt lag skall bekämpas. Arten är mycket problematisk eftersom den trivs i fuktiga miljöer, bildar stora bestånd, konkurrerar ut inhemska växtarter och har en hög spridningsförmåga. Studiens syfte var att utföra en fältinventering av jättebalsamin i två områden (Hålan och Forsån) i Ale kommun, för att kartlägga artens förekomst, omfattning, spridningsrisk och spridningsvägar. Dessutom undersöktes vilka naturvårdsarter som potentiellt hotas, samt olika bekämpningsmetoder. Som komplement utfördes en litteraturstudie.
Resultaten visade att jättebalsamin förekom i båda områdena, men med tydliga skillnader i etablering, förekomst och utbredning. I Hålan befann sig arten i ett tidigt etableringsstadium, med begränsad utbredning och ett fåtal (7) bestånd. I Forsån befann sig arten i ett senare etableringsstadium. Spridningen hade pågått under längre tid och det fanns flera (27), ofta väletablerade, bestånd. Bestånden varierade ifrån mycket små, till stora bestånd av monokulturkaraktär. Stora bestånd hade ett högre individantal per m², jämfört med medelstora och mindre bestånd. Bestånden hade en mycket hög spridningsrisk samt flera potentiella spridningsvägar. Vatten utgjorde den primära spridningsvägen, och översvämningar bedömdes ha gynnat spridningen. Andra spridningskällor var människor, vind, djur och maskiner.
I Hålan dokumenterades fler naturvårdsarter (21), i jämförelse med Forsån (2). Detta indikerade på Hålans höga naturvärden, där närliggande naturreservat riskerar att påverkas negativt om inte bekämpningsåtgärder snabbt implementeras. Förutsättningarna för att utrota arten i Hålan bedömdes som goda, förutsatt att resurser snabbt sätts in för att undvika en fortsatt spridning. Metoden rotdragning rekommenderades, då den inte påverkar områdets känsliga flora. På grund av den storskaliga spridningen i Forsån bedömdes det som svårt att utrota arten. Det föreslås att resurser avsätts för att kontrollera och begränsa artens spridning, tills alla anslutande vattenvägar och avrinningsområden som kan agera som nya spridningskällor, har inventerats. Valet av bekämpningsmetod var mer flexibelt, och flera metoder kunde användas i kombination med varandra. Främst rekommenderades värmebehandling med ånga tillsammans med slåtter och rotdragning, eller bete som kombinerades med rotdragning.

The spread of invasive alien species has become an increasingly challenging global problem. Invasive plants are characterized by their competitive capabilities, as well as their strong dispersal abilities. They are one of the main causes of the loss of native plant species. Both national and international regulations are used, to try to hinder the spread of invasive species. Himalayan balsam (Impatiens glandulifera) is included on the EU list of invasive alien species, which includes strict regulations to manage and control its spread. The species, which thrives in wet habitats, is very troublesome as it forms large, dense stands, outcompetes native plants and spreads extensively. The aim of this study was to investigate, through a field inventory at two locations (Hålan and Forsån) in Ale municipality, the distribution of Himalayan balsam, the risk of spread and different dispersal pathways. In addition, threats to nature conservation species and recommended control methods, were examined. A literature review was also conducted.
The results showed that Himalayan balsam was present at both locations, but with a significant difference in its establishment phase, occurrence and distribution. The species was in an earlier establishment phase in Hålan, with a limited distribution range and a small number of stands (7). In contrast, the species was in a later establishment phase in Forsån, and there was evidence that the spread had persisted over an extended period of time. A total of 27 widely distributed and often well-established stands, were identified. The stands ranged from very small, to large monoculture stands. Large stands contained a higher number of individuals per m², compared to medium sized and smaller stands. The risk of spread was high, and the stands had several possible dispersal pathways. Spread via water was considered the main dispersal agent, and flooding was viewed to have facilitated the spread. Other dispersal agents included humans, wind, animals and machinery.
More nature conservation species were documented in Hålan (21), compared to Forsån (2). The large number of species recorded in Hålan, indicates that the area has a high nature conservation value. Adjoining nature reserves are therefore at risk, in case effective control measures are not implemented in the near future. The prospect of eradicating the species from Hålan was considered achievable, as long as resources were swiftly allocated to stop the continued spread. Hand-pulling was the recommended method, as it does not impact the area’s sensitive flora. Due to the large-scale spread in the area, it was deemed unlikely that the species could be eradicated from Forsån. Resources should instead be allocated to control and limit the spread of the species until all adjacent waterways and catchments have been inspected, in order to avoid dispersal from neighbouring source populations. A large variety of control measures could be used to treat the stands, allowing for multiple methods to be combined. These combinations primarily included steam treatment, mowing and hand-pulling, or grazing combined with hand-pulling.