Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

In this thesis, Sweden’s current approach to estimating greenhouse gas emissions from forest fires was evaluated, and possible improvements were tested through a combination of spatial analysis, field observations, and methodological review. The national inventory currently applies a methodology broadly aligned with what the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) defines as Tier 1, assuming fixed values for biomass and combustion fractions. This study examined the validity of these assumptions by integrating national forest inventory data with site-specific biomass estimates derived from remote sensing. Alternative emission estimates were generated using updated national biomass values, county-level area-weighted biomass means, and fire-specific remote sensing data. In addition, the potential applicability of available datasets for future reporting was assessed through cross-validation with independent sources and literature. Field observations at selected fire sites suggested that the standard 25% combustion fraction likely overestimates the proportion of biomass actually burned. Emission estimates based on refined biomass data yielded significantly higher greenhouse gas values compared to the current default approach. The study concludes with recommendations for short-, medium-, and long-term methodological improvements to enhance the accuracy of Sweden’s greenhouse gas inventory for forest fire emissions.

I detta examensarbete har Sveriges nuvarande metod för att beräkna växthusgasutsläpp från
skogsbränder utvärderats och möjliga förbättringar testats genom en kombination av rumslig analys,
fältobservationer och metodgranskning. Den nationella växthusgasinventeringen tillämpar för
närvarande en metod som i stort motsvarar vad FN:s klimatpanel (IPCC) definierar som Tier 1, där
fasta värden för biomassa och förbränningsandelar antas. Denna studie undersöker giltigheten i
dessa antaganden genom att integrera data från Riksskogstaxeringen med platsspecifika
biomassaskattningar baserade på fjärranalys. Alternativa utsläppsberäkningar togs fram med
uppdaterade nationella biomassavärden, länsvisa areavägda medelvärden och brandspecifika data
från fjärranalys. Dessutom bedömdes tillgången och användbarheten hos befintliga datakällor för
framtida rapportering genom korsvalidering med andra dataset och litteratur. Fältobservationer vid
utvalda brandplatser antyder att den standardiserade förbränningsandelen på 25 procent sannolikt
överskattar den faktiska andelen förbränd biomassa. Beräkningar med mer detaljerad biomassadata
resulterade i avsevärt högre utsläppsvärden jämfört med den nuvarande standardmetoden. Studien
avslutas med rekommendationer för kortsiktiga, medellånga och långsiktiga metodförbättringar för
att öka noggrannheten i Sveriges rapportering av växthusgasutsläpp från skogsbränder.