Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Stress, frustration, näringsbrist och sjukdom är de största riskfaktorerna för att en gris ska utveckla ett negativt beteendemönster som leder till svansbitning. Dessa riskfaktorer förekommer både i inhysning av tillväxtgris och slaktgris. Svansbitning är multifaktoriellt, en kombination av flera olika faktorer kan utlösa beteendet hos grisen. Grisen upplever negativ stress under avvänjningsperioden, vid flytt, sammanslagning i nya gruppkonstellationer, foderbyte, bristfällig berikning, miljö/doft byte, hög beläggningsgrad, vid negativt energi- och näringsintag och vid sjukdomstillstånd. Alla dessa stressfaktorer finns att återse i inhysningssystem för grisar. Inhysning i en spaltbox med bristfällig berikning och okända individer ger upphov till negativ stress, aggression och svansbitningsbeteenden hos grisen. Inhysning i djupströbädd med kända gruppindivider och berikning, ger upphov till trygghet samt lägre aggression- och svansbitnings beteenden. Fodrets sammansättning och konsistens påverkar grisens välfärd, psykologiska och fysiologiska beteenden. Kvalitetsfoder med hög smaklighet för ny avvanda grisar är viktigt för deras mag- och tarmhälsa, blir grisen sjuk ökar stressen och risken för oönskade beteenden. Foder är en viktig faktor i alla inhysnings alternativ, speciellt i system där övriga riskfaktorer är höga. Inhysningssystem har en påverkan på förekomsten av svansbitnings beteenden hos tillväxt- och slaktgris. Dock har vissa system färre riskfaktorer och andra system har högre riskfaktorer. Ett system med låga riskfaktorer för svansbitning är familjeboxsystem på djupströbädd. Ett system med höga riskfaktorer för svansbitning är spaltbox-system med transport och blandning av grisar.

Stress, frustration, nutritional deficiencies and disease are the main risk factors for a pig to develop negative behavioral patterns that leads to tail biting. These risk factors are present in housing systems for both growing and finishing pigs. Tail biting is multifactorial, a combination of several factors can trigger the behavior in pigs. Pigs experience stress during the weaning period, relocation, or transport, when merging into new group constellations, feed changes, absence of enrichment, scent changes, at high stocking density, insufficient energy- and nutrient intake and during disease conditions. All these stress factors are present in various housing systems. Housing in a slatted-floor pen with poor or no enrichment and unfamiliar individuals resulted in stress, aggression, and tail- biting behavior. In contrast, housing on a straw bed system with the same group individuals and enrichment provided a sense of security, reduced aggression, and less tail- biting behavior. The composition and consistency of the feed affect the pig’s welfare, as well as it’s psychological and physiological behaviors. High-quality, palatability feed for newly weaned piglets is crucial for maintaining gut health; if a pig becomes ill, stress increases leading to more undesirable behaviors. Feed is thus an important factor in all housing systems- especially in those where other risk factors are at some conclusion. The housing systems influences the incidence of tail-biting behavior in both grower and finisher pigs. Certain housing configurations are associated with reduced risk factors, whereas others present elevated risks. Family pen systems with straw bed system have been identified as environments with lower predisposition for tail biting. In contrast, slatted floor systems involving transport and regrouping of pigs represent high-risk environments, where stressors such as disruption and limited enrichment can contribute to the development of tail-biting behaviour.