Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Stora leverflundran, Fasciola hepatica, är en endoparasit med predilektionsställe i gallgångarna och kan drabba en rad olika däggdjur. Parasiten har en indirekt livscykel med sötvattenslevande snäckor som mellanvärd samt har ofta idisslare som huvudvärd. F. hepaticas livscykeln gynnas av ett fuktigt och milt klimat och förekommer i Sverige, framför allt landets södra delar. En ökad spridning av parasiten kan förväntas till följd av klimatförändringar som orsakar varmare tempe-raturer och mildare vintrar. Får är extra känsliga för infektion och besättningar där parasiten före-kommer kan drabbas av akut sjuka djur, nedsatt produktion och ekonomiska förluster.
Idag ställs diagnos oftast genom att parasiten påvisas hos djuren vid slakt eller genom träck-provtagning där parasitägg påvisas genom sedimentation. Även PCR kan göras på träck för att ställa diagnosen. cELISA är annan diagnostisk metod som används främst i samband med forsk-ning, men som enligt litteraturen har hög potential inom området. Syftet med denna studie är att jämföra sedimentation, PCR och cELISA vid diagnostik av F. hepatica hos tackor. Ett ytterligare syfte är att undersöka lantbrukares rutiner kring träckprovtagning och avmaskning samt undersöka tidigare historik av F. hepatica i deras besättningar.
För utförande av undersökningen samlades träck från totalt 65 fårbesättningar. Från dessa analyserades 105 samlingsprover, där varje samlingsprov innehöll träck från tre individer. Pro-verna analyserades med sedimentation, PCR och cELISA för förekomst av F. hepatica. Prov-svarens från de olika diagnostiska metoderna jämfördes sedan med hjälp av Cohens kappa för att beräkna överensstämmelsen. Resultatet visar en stark överensstämmelse mellan sedimentation och PCR (κ = 0,72) samt mellan PCR och cELISA (κ = 0,61). Överensstämmelsen mellan sedimenta-tion och cELISA är måttlig (κ = 0,56). Från den genomförda undersökningen, i kombination med tidigare litteratur inom området, dras slutsatsen att användning av cELISA inom kommersiell diagnostik har god potential, särskilt som ett komplement till annan diagnostik och vid detektion av tidiga infektioner. Emellertid föreligger det en risk för falskt negativa provsvar vid användning av cELISA vid analys av samlingsprov, vilket visar att det sannolikt inte är aktuellt att ersätta sedimentation och PCR med cELISA.
Vidare undersöktes lantbrukares rutiner kring träckprovtagning och avmaskning samt besätt-ningarnas tidigare historik av F. hepatica med en enkätstudie. Resultatet visar att lantbrukarna har en generellt god kännedom om parasitläget i besättningarna samt att rutinerna hos en majoritet av de som medverkat är i enlighet med de rekommendationer som finns avseende träckprovtagning och avmaskning.

The common liver fluke, Fasciola hepatica, is an endoparasite with predilection site in the bile ducts and it can cause disease in several different mammals. The parasite has an indirect life cycle with freshwater snails as its intermediate host and often ruminants as its main host. The life cycle of F. hepatica benefits from a humid and mild climate and in Sweden it occurs mainly in the southern parts. An increased spread of the parasite can be expected because of climate change that causes warmer temperatures and shorter winters. Sheep are sensitive to infection and herds where the parasite occurs can suffer from acute illness, reduced production and financial loss.
Diagnosis is usually made by detecting the parasite when slaughtering the animals or by fecal sampling where parasite eggs are detected by sedimentation. Another method that can be used for diagnosis is PCR. cELISA is diagnostic method that is primarily used in research, but according to the literature has a high potential in the field. The aim of this study is to compare sedimentation, PCR and cELISA as methods for diagnosing F. hepatica in ewes. A further aim is to examine farmers' routines regarding fecal sampling and deworming, as well as to examine the previous history of F. hepatica in their herds.
Samples were collected from a total of 65 herds. From these, 105 pooled samples were ana-lyzed, where each pooled sample contained fecal samples from three individuals. The samples were analyzed by sedimentation, PCR and cELISA for the presence of F. hepatica. The test results from the different diagnostic methods were then compared using Cohen's kappa to calculate agreement. The result shows a strong agreement between sedimentation and PCR (κ = 0.72) and between PCR and cELISA (κ = 0.61). The agreement between sedimentation and cELISA is moderate (κ = 0.56). From this study, together with previous literature in the field, it is concluded that the use of cELISA in commercial diagnostics has good potential, especially as a supplemen-tary method to other diagnostics and for the detection of early infections. However, there is a risk of false negative test results when using cELISA alone when analyzing pooled samples, which indicates that it is probably not appropriate to replace sedimentation and PCR with cELISA.
Furthermore, farmers' routines regarding fecal sampling and deworming as well as the herds' previous history of F. hepatica were investigated with a questionnaire study. The results shows that the farmers have a generally good knowledge of the parasite burden in their herds. The routines of a majority of those who participated is in accordance with the recommendations regarding fecal sampling and deworming.