Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Under tiden COP15 pågick i Montreal 2022 bildades Swedish Biocredit Alliance (SBA). De ansvarar för att skapa en standard för förvaltningen, implementeringen och utvecklingen av biokrediter. Inblandningen av flera aktörer har skett sen dess och nu har Snefringe Häradsallmänning tagit intresse för biokrediter.

Syftet med denna studie var att undersöka värden och möjligheter för biokrediter hos Snefringe Häradsallmänning. För att lista ut detta ställdes det upp frågeställningar som kan dissekera ämnet biokrediter. Frågeställningarna ska besvara vad en biokredit är, hur och när en biokredit kan upprättas, varför markägare ska satsa på biokrediter och hur ekonomin påverkas i beståndet.

Informationsinhämtning utfördes genom att analysera internationella och nationella studier, litteratur, seminarium samt webbsidor som visade sig relevanta för studien. Dessutom, har praktiska granskningar och bedömningar av fem avdelningar inom ramen för biokrediter gjorts på delar av Snefringe Häradsallmännings innehav.

Resultatet från datainsamlingen svarar tydligt på de flesta frågor. Det framgår att en biokredit är frivillig, bygger på additionalitet, motsvarar en hektar och knyts till ett specifikt naturvårdsprojekt med specifik målsättning. Naturvårdsprojektet utgörs antingen av skydd och skötsel, biotoprestaurering eller variationsskapande skötsel.

Tillvägagångssättet för biokrediter framgår i studien. Där det börjar med att kommunikation mellan initiativtagare för projektet och SBA måste ske. En ansökan från initiativtagaren skickas till SBA där följande ska ingå: projektidén, metodiken och förslag om den biologiska mångfaldens positiva resultat. Projektet måste valideras och verifieras av oberoende tredjepart innan publicering hos ett projektregister där finansiärer (köpare) kan få åtkomst till biokrediten.

Biokrediter fokuserar på att värna om strukturer, funktioner och sammansättningar inom ekosystem. Tillvägagångssätt som nämns i studien är bland annat tillskapande av död ved, naturvårdsbränning, punktbränning, katning, veteranisering och kontinuitetsskogsbruk som kan ge biologiska- och strukturella fördelar och därmed bidra till skapandet av biokrediter.

Studien redovisar ett antal anledningar varför markägare ska satsa på biokrediter. Här nämns bland annat att det kan innebära ekonomiska medel för projekt som markägaren själv önskar genomföra. Här finns dessutom potential att få till stånd en brygglösning på väg mot formellt skydd. Som helhet kan biokrediter ses som en ytterligare inkomstström som kompletterar skogsbruket utan att främst avverka.

Studien når tyvärr inte i mål när det gäller den ekonomiska frågan. Det finns sålda biokrediter i Sverige och dessa har ingått i pilotprojekt. Samlade erfarenheter från dessa kommer ingå i styrdokumentet som utvecklas medan denna studie skrivs. Innebörden för studien blir att vi inte kan gå vidare med ekonomifrågan i brist på tillräcklig information och kunskap.

Slutsatserna ur studien är att potentialen för biokrediter är stor och det gäller globalt. Biokrediter har sina utmaningar i och med att det är ett nytt verktyg med ramverket som håller på att utvecklas. Det är nämnvärt att trovärdigheten för biokrediter kommer vara av stor vikt för dess framgång. Genom att använda sig av en noggrann validering initialt och därefter återkommande oberoende tredjepartsverifieringar är förhoppningen att systemet ska vara tillräcklig transparent och ingjuta tillit.

Sammanfattningsvis är biokrediter ytterligare ett verktyg för naturvård som passar vissa markägare och vissa köpare där det ställs speciella krav på båda parterna.

During COP15 held in Montreal in 2022, the Swedish Biocredit Alliance (SBA) was established. The alliance is responsible for developing standards for the governance, implementation, and advancement of biodiversity credits. Thereafter, multiple stakeholders have become involved, and Snefringe Häradsallmänning has now taking interest in biodiversity credits.

The aim of this study was to investigate the values and potential of implementing biodiversity credits within Snefringe Häradsallmänning. Research questions were formulated to deconstruct and analyze of said mechanism. These questions were: what a biodiversity credit is, how and when one can be established, why landowners should invest in biodiversity credits, and how such investments may impact the economics of the stand.

Information was gathered through the analysis of international and national studies, literature, seminars, and relevant websites. In addition, practical evaluations and assessments of five suitable forest stands within Snefringe Häradsallmänning were conducted based on their potential alignment with biodiversity credit standards.

The findings provide clear answers to most of the research questions. A biodiversity credit is defined as a voluntary mechanism based on additionality, equivalent to one hectare of land and linked to a specific conservation project with defined goals. These projects may involve protection and management, habitat restoration, or structural enhancement measures.

The procedural for biodiversity credits is outlined in the study. It begins with communication between the project initiator and the SBA. The initiator sends an application to the SBA, which must include a project concept, methodology, and expected positive outcomes for biodiversity. The project must then be validated and verified by an independent third party prior to registration in a project registry, where potential funders (buyers) can access the credit.

Biocredits aim to preserve the structures, functions, and compositions within ecosystems. Approaches mentioned in the study include the creation of dead wood, controlled forest burning, point burning, debarking, veteranisation, and continuous cover forestry, all of which can provide biological and structural benefits and thereby contribute to the generation of biocredits.

The study identifies multiple reasons why landowners might choose to pursue biodiversity credits. These include access to funding for conservation projects initiated by the landowner, also the potential to act as a transition toward formal protection. Overall, biodiversity credits may offer an additional income that complements traditional forestry without primarily relying on timber harvesting.

However, the study does not reach a definitive conclusion regarding the economic aspect. While biodiversity credits have been sold in Sweden as part of pilot projects, comprehensive data and insights from these initiatives are still being compiled into an upcoming guiding document. Consequently, due to insufficient available data and expertise, this study is unable to fully address the financial implications of biodiversity credits.

The study concludes that biodiversity credits hold considerable potential—both within Sweden and globally. Still, they also face challenges, primarily due to the novelty of biocredits and the ongoing development of the framework. The credibility of biodiversity credits will be critical to their success. Initial validation and ongoing third-party verification are essential to ensure transparency and build trust.

In summary, biodiversity credits represent an emerging conservation tool that may be well-suited to certain landowners and buyers, provided that both parties are willing and able to meet specific requirements.