Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

This thesis explores the Corporate Sustainability Due Diligence Directives (CSDDD) capacity in driving companies to implement effective and meaningful due diligence processes. It draws upon learnings from the implementation of the German Supply Chain Act (LkSG) and the Norwegian Transparency Act (NTA) in the textile and fashion sectors, analysing how these legislations have influenced company Human Rights Due Diligence (HRDD) practices. The thesis also sheds light on the potential effects of the Omnibus proposal. Eight companies in the textile and fashion industry have been included in the study.

Two main data collection techniques have been used: a qualitative content analysis and an interview study. The content analysis served as the primary source of data collection, assessing the companies HRDD practices by reviewing sustainability reports and other publicly available information describing their HRDD processes. The thesis compares how the companies reported on HRDD processes in 2021 and 2023 to answer the following questions: (1) what has changed, (2) how closely do the companies align with the OECD Guidelines for Multinational Enterprises (OECD) and UN Guiding Principles on Business and Human Rights (UNGPs), and (3) what gaps remain. The years were selected because neither the NTA nor the LkSG had entered into force in 2021, whereas both had by 2023. To complement the content analysis, semi-structured interviews were conducted with sustainability professionals (referred to as Key informants in this thesis). The interviews had two main focuses: validating the findings from the content analysis and contributing to insights on the Omnibus proposal.

The theoretical framework draws on New Institutional Theory and Lauren Edelman’s Legal Endogeneity Theory. It assumes that various factors influence how companies respond to legal requirements, ranging from the law itself to societal and stakeholder expectations, and peer behaviour. The framework explains corporate responses to regulation through three key dimensions: the regulatory dimension, the normative and mimetic dimension, and the legal endogeneity dimension. The latter one emphasises that law is not solely an external force shaping organisational behaviour (i.e., laws are exogenous to organisation), but that the meaning of law and compliance is actively co-constructed by the organisational practices (i.e., laws are endogenous to organisations). For the CSDDD, this suggests that how companies interpret and implement the Directive will not solely depend on its formal legal text, but also on how its provisions are translated, shaped, and legitimised within corporate practices.

While the thesis suggests that the companies have improved their HRDD processes between 2021 and 2023, gaps against the OECD and UNGPs remain. This highlight potential risks of shortcomings in the future effectiveness of the CSDDD. For the CSDDD to have the desired outcomes, the thesis argues that it will be critical to provide guidance on how the HRDD should be implemented and set clear expectations on companies. In addition, enforcement mechanism (i.e., sanctions and civil liabilities) should be ensured and effectively implemented in national legislation. In short, the goal should be to keep the law exogenous to companies at its early stages of implementation, rather than its meaning being shaped by the companies’ own interpretations. The Omnibus creates additional risk to effective implementation of the Directive. Importantly, the fact that gaps remain even in the relatively advanced textile and fashion industry suggest that even bigger challenges may lie ahead in less advances sectors, raising important questions about how well the Directive can drive real change that creates meaningful improvement for workers and communities along global value chains.

Denna uppsats undersöker Direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (EN: Corporate Sustainability Due Diligence-direktivets, CSDDD) kapacitet att driva företag att implementera effektiva och meningsfulla processer för tillbörlig aktsamhet. Uppsatsen bygger på lärdomar från implementeringen av den tyska Lieferkettengesetz (LkSG) och den norska Åpenhetsloven (NTA) inom textil- och modebranschen, och analyserar hur dessa lagstiftningar har påverkat företagens arbete med tillbörlig aktsamhet för mänskliga rättigheter (EN: Human Rights Due Diligence, HRDD). Uppsatsen belyser även de potentiella effekterna av Omnibus-förslaget. Åtta företag inom textil- och modeindustrin har inkluderat i studien.

Två huvudsakliga datainsamlingstekniker har använts: en kvalitativ innehållsanalys och en intervjustudie. Innehållsanalysen utgjorde den primära datakällan. Den granskade företags HRDD-processer genom att analysera hållbarhetsrapporter och annan offentligt tillgänglig information som beskriver företags arbete med HRDD. Uppsatsen jämför hur företagen rapporterade HRDD-processer mellan 2021 och 2023 för att besvara följande frågor: (1) vad har förändrats, (2) hur väl följer företagens OECD:s riktlinjer för multinationella företag (OECD) och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter (UNGPs), samt (3) vilka gap återstår. Årtalet 2021 och 2023 valdes eftersom varken NTA eller LkSG hade trätt i kraft år 2021, dock var lagstiftningarna implementerade år 2023. Innehållsanalysen kompletterades med semistrukturerade intervjuer med hållbarhetsexperter (benämnda nyckelinformanter i denna uppsats). Intervjuerna hade två huvudsakliga syften: att validera resultaten från innehållsanalysen och bidra med insikter om Omnibus-förslaget.

Det teoretiska ramverket bygger på ny-institutionell teori samt Lauren Edelmans teori om rättslig endogenitet (EN: Legal Endogeneity). Det utgår från att företags reaktioner på lagkrav påverkas av olika faktorer – lagens utformning och samhälleliga förväntningar till intressenters krav samt rådande normer och beteenden inom branschen. Företags respons på lagar förklaras genom tre centrala dimensioner: den regulatoriska dimensionen, den normativa och mimetiska dimensionen samt dimensionen för rättslig endogenitet. Den sistnämnda belyser att lagen inte enbart verkar som en extern kraft som styr organisatoriskt beteende (det vill säga att lagen är exogen i förhållande till organisationen), utan att innebörden av lag och regelefterlevnad även medproduceras genom organisationers egna praktiker (det vill säga att lagen blir endogen i relation till organisationen). I kontexten av CSDDD innebär detta att företagens tolkning och tillämpning av Direktivet inte enbart kommer att bero på dess formella juridiska innehåll, utan även på hur dess bestämmelser översätts, formas och legitimeras inom företagens verksamhet.

Även om studien har visat att företagen har förbättrat sina HRDD-processer mellan 2021 och 2023 kvarstår gap mot OECD: riktlinjer och UNGP. Detta indikerar på potentiella brister i CSDDD:s framtida effektivitet. För att Direktivet ska nå sitt syfte argumenterar uppsatsen att det är viktigt att tillhandahålla vägledning och att formulera tydliga förväntningar på företag. Vidare bör effektiva tillsyns- och verkställighetsmekanismer, såsom sanktioner och civilrättsligt ansvar, säkerställas och integreras i nationell lagstiftning. I Direktivets inledande fas är det viktigt att lagen fungerar som en exogen drivkraft för förändring, snarare än att dess innebörd formas av företagens egna tolkningar. Omnibus-förslaget utgör en ytterligare risk för Direktivets effektiva genomförande. Det faktum att brister kvarstår även inom den relativt avancerade textil- och modeindustrin tyder dessutom på att ännu större utmaningar kan ligga framför oss i mindre avancerade sektorer, vilket väcker centrala frågor om hur väl Direktivet kan driva verklig förändring som skapar meningsfulla förbättringar för arbetstagare och samhällen längs globala värdekedjor.