Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Jordbruket står för en stor del av transporten av näringsämnen till sjöar och hav, där den skapar problem med övergödning. En del av denna transport beror på täckdikning, som har potentialen att öka belastningen av kväve (N) och fosfor (P). Dränering är och andra sidan en viktig del av jordbrukets produktion och klimatsäkring inför framtiden. Dränering förbättrar markstruktur, minskar risken för ytavrinning och ökar skördar. Den uppskattade summan för klimatanpassning av dräneringen i Sverige är totalt 25 miljarder Skr. Det är med andra ord viktigt att välja ett system som uppfyller de positiva effekterna av täckdikning, men samtidigt minska potentiell utlakning av näringsämnen. Syftet med denna studie är att med resultat från ett långliggande dräneringsförsök besvara hur olika dikesavstånd och dikesmaterial påverkar skörd och transport av näringsämnena N och P, på en lerjord i Västmanland. I försöket finns fyra behandlingar totalt med tre upprepningar per behandling. Behandlingarna är A) Befintligt tegelrör från 1920-talet utan filter och 10 meter dikesavstånd. B) Ny dräneringsslang med grusfilter och 10 meter dikesavstånd. C) Ny dräneringsslang med grusfilter och 5 meter dikesavstånd. D) Ny dräneringsslang med grusfilter och strukturkalk blandad återfyllning och 10 meter dikesavstånd. Flödet uppmättes från försöksrutorna och var fjortonde dag togs ett vattenprov ut för att bedöma koncentrationerna. Dessa värden användes för att beräkna belastningen. Näringsläckage minskade generellt med ett lägre flöde och ett kortare dikningsavstånd resulterade i ett lägre flöde. Kalkfilterdike minskade förluster av P de flesta försöksåren i jämförelse med system utan kalkfilterdike. Skillnaden mellan behandlingar var dock endast signifikanta (p˂0,05) de första två försöksåren och endast för P utlakning mellan det gamla tegelrörsystemet (kontrollen) och det nya täckdikningssystemen. Skörden ökade i nya täckdikningssystem, men ej signifikant mellan olika dikningsavstånd eller med kalkfilterdike.

Agriculture stands for a large part of the nutrient loads reaching lakes and seas, causing eutrophication. Part of this transport of nutrients is due to subsurface drainage, which has the potential of increasing loads of nitrogen (N) and phosphorus (P). Drainage is however also an important part in an effective food production and a security for future climate change. It improves soil structure, reduces risk of surface runoff and increases yields. The estimation of cost for a climate adaptation of drainage in Sweden is in total 25 billion Skr. It is in other words important to select a system of subsurface drainage that will keep the positive effects, while still reducing potential loss of nutrients. This study aimed to, with results from a long-term drainage trial, answer how different drainage distances and materials affect yield and flow of the nutrients N and P, on a clay soil situated in Västmanland.. The trial has four treatments in total with tree replicates each. The treatments are A) Original tile drainage from 1920, no filter and 10 meter distance between lines. B) New drainage using plastic lines with 10 meter distance and gravel filter. C) New drainage using plastic lines with 5 meter distance and gravel filter. D) New drainage using plastic lines with 10 meter distance and gravel filter and lime-filter. It was found that nutrient loss generally was reduced by a lesser flow and that a shorter distance between drains gave a lower flow. Lime-filters resulted in a lower loss of P and often an increase in N. Lime-filters did reduce P loss most years compared to a system without. The differences between treatments were however only significant (p<0.05) for the first two years of the study period and then only for P
and between the old system (control) and the new systems. Yields did increase with new systems but did not significantly differ between drain distance or with lime-filter.