Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

In an era of Anthropocene design, this thesis explores applications of more-than-human perspective in design within the field of landscape architecture. With the omnipresent effects of climate change and biodiversity loss we ask how we design our landscapes and who exactly we design them for. Against this backdrop, this thesis aims to explore how more-than-human perspectives could be strengthened within landscape architecture practises, as well as how landscape architects could practically implement these perspectives within landscape management.
The methodology employed a research phase into concepts of more-than-human design perspectives, which together with an interview with head biologist at Amager Fælled Paul Maslen tested practical methods of more-than-human design. Findings reveal that more-than-human-centred design highlights the mutual independence between humans and non-humans, distancing the view of seeing other organisms as inferior to humans or as an exploitable resource. The methods of noticing, scaffolding and refraining provide a potential framework for landscape architects to engage with notions of participation with other species in design processes as well as decentralizing humans from design decisions.
This thesis concludes that more-than-human-centred design extends the role of the designer to an assembly of stakeholders within the design context. As such the role of that landscape architect in landscape management could be viewed as that of a steward; overseeing, engaging and acting on behalf of all species present in the given context.

I en era av antropocen design utforskar denna avhandling tillämpningar av mer-än-mänskliga perspektiv inom landskapsarkitektur. Med effekterna av klimatförändringar och förluster av biologisk mångfald underas hur vi utformar våra landskap och vem vi designar dem för.I detta context syftar denna avhandling att undersöka hur mer än mänskliga perspektiv skulle kunna stärkas inom landskapsarkitektur, samt hur landskapsarkitekter skulle praktiskt kunna implementera dessa perspektiv inom landskapsförvaltning.
Metodiken utforskade mer-än-mänskliga designperspektiv, som tillsammans med en intervju med ansvarande biolog på Amager Fælled Paul Maslen testade praktiska tillämpningar av mer-än-mänsklig design. Resultaten visar att mer-än-mänsklig design framhäver det ömsesidiga oberoendet mellan människor och icke-människor, vilket tar avstånd från från ställningen att andra organismer är underlägsna till människor eller ses endast som en exploateringsbar resurs. Metoderna noticing, scaffolding och refraining ger en potentiell ramverk för landskapsarkitekter att engagera sig andra arters deltaganden i designprocesser samt att decentralisera människor från designbeslut.
Denna avhandling drar slutsatsen att design som är mer-än-människocentrerad utvidgar designerns roll till en sammanställare av intressenter inom designkontexten. Som sådan kan landskapsarkitektens roll i landskapsförvaltningen ses som en förvaltares, som övervakar, engagerar och agerar på uppdrag av alla arter som finns i det givna sammanhanget.