Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Children and their play are disappearing from the urban public realms of the street. This change is driven by increased presence of motor driven vehicles,
built environment as well as changing attitudes about childhood and notions of street functions. Thus, a change that is mirrored in cities that become absent from children. The absence of children in the streets reflects a loss of cultural identity and practices, as children’s collective free plays, environmental exploration and freedom of mobility have been marginalized in cities. Furthermore, this loss can become extended to generations of children with less opportunity for building social and environmental skills. There has been a change from streets that once harboured play to isolated playground islands in the urban fabric. Contemporary cities are not planned or built considering the most vulnerable citizens such as the children. With this in mind, this study explores the role of streets in relation to play and the potential of participatory approaches to contribute to street designs supporting children’s play and presence in the city. Based on a design case of the Analia Franco school in Santos Brazil, studied through fieldwork, interviews and a workshop with children of 5 years of age, participatory design methods are tested and a redesign of an adjacent local street is proposed. Drawn from this experience the participatory design process is discussed, as well as ideas on how the development of playful streets can be supported through participatory design. The study’s results outline opportunities and challenges of working with participatory design with children as a method of reclaiming streets for play in the field of landscape architecture. The study argues that Participatory design is a valuable approach to redesign the streets for play with children as it allows the process to be grounded on local culture and wishes, thus providing local relevance for design proposals.

Barn och deras lek försvinner från gatans offentliga stadsrum. Denna förändring drivs av ökad närvaro av motordrivna fordon, byggd miljö samt förändrade attityder kring barndomen samt föreställningar om gatans olika funktioner. Följaktligen, en förändring som speglas i städer som blir frånvarande av barn. Frånvaron av barn på gatorna återspeglar en förlust av kulturell identitet och erfarenhet. Som kollektiva fria lekar har utforskande av omvärldsmiljö och rörelsefrihet marginaliserats i städerna. Därtill kan denna förlust utökas till generationer av barn som får mindre möjlighet att bygga sociala och miljömässiga färdigheter. Det har skett en förändring från gator som en gång hyste lek till öar av isolerade lekplatser i stadsväven. Samtida städer planeras eller byggs inte med tanke på de mest utsatta medborgarna som barn. Med detta i åtanke undersöks i studien gatans roll i förhållande till lek och potentialen hos deltagande tillvägagångssätt att bidra till gestaltningen av gaturum som stödjer barns lek och närvaro i staden. Baserat på exemplet Analia Franco-skolan i Santos Brasilien, studerat genom fältarbete, intervjuer och en workshop med barn i 5-årsåldern, testas deltagande designmetoder och en omgestaltning av en intilliggande lokalgata föreslås. Erfarenheter av den deltagande designprocessen diskuteras, samt idéer kring hur utvecklingen av lekfulla gator kan stödjas genom deltagande design. Studiens resultat beskriver möjligheter och utmaningar med att arbeta med deltagande design med barn som en metod för att återta gator för lek inom landskapsarkitekturen. Studien argumenterar för att deltagande design är ett värdefullt tillvägagångssätt för att göra om gatorna för lek med barn eftersom det gör att processen kan grundas på lokal kultur och önskemål, vilket ger lokal relevans för designförslag.