Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Övergödning är ett av de största miljöproblemen i Östersjöregionen och jordbruket är en betydande källa till fosforutlakning. I Finland har spridning av gips (kalciumsulfat) på åkermark visat sig vara en effektiv metod för att minska förlusterna av fosfor. Denna studie undersöker gipsspridningens effekter och potential i en åländsk kontext, med särskilt fokus på lantbrukarnas erfarenheter och uppfattningar. Studien bygger på en litteraturgenomgång samt kvalitativa intervjuer med lantbrukare som deltagit i Interreg-projektet GYPREG på Åland.
Resultaten i denna studie visar att lantbrukarna generellt är positivt inställda till metoden, särskilt tack vare att gipset tillhandahölls utan kostnad och att spridningen organiserades med hjälp av externa aktörer. Majoriteten av lantbrukarna använde gips på lerjordar, vilket överensstämmer med tidigare forskning om var metoden är mest effektiv. Få negativa effekter rapporterades, men vissa uttryckte oro för obalanser i markens näringsstatus.
Den här studien visar att lantbrukarnas vilja att fortsätta använda metoden är starkt kopplad till om extern finansiering fortsätter. Gipsspridning upplevs som en enkel och tekniskt genomförbar åtgärd, men respondenterna efterlyser tydligare bevis för markeffekter och miljönytta. Resultaten i denna studie pekar på att metoden kan vara en relevant del av framtidens vattenvårdsstrategier i Östersjöregionen, men att långsiktiga miljöeffekter och policyutformning är avgörande för metodens fortsatta användning.

Eutrophication is one of the Baltic Sea region’s most pressing environmental issues, with agricultural practices contributing significantly to phosphorus runoff. In Finland, gypsum amendment (calcium sulfate) has emerged as an effective method to reduce phosphorus losses from arable land. This study investigates the potential use of gypsum spreading in an ålandic context, focusing particularly on farmers’ practical experiences and perceptions. This study consists of a literature review along with a qualitative interview study, which was conducted on farmers participating in the Interreg-project GYPREG on Åland.
Findings in this study indicate that farmers are generally positive toward the method, primarily because the gypsum was provided free of charge and much of the application logistics were handled by external project organizers. Most farmers applied gypsum to clay soils, which aligns with earlier studies identifying such soils as most responsive to treatment. Few negative effects were reported, though some farmers expressed concern about possible soil nutrient imbalances.
This study highlights that the farmers’ willingness to continue using gypsum depends largely on continued external funding. While the method is seen as both simple and technically feasible, many participants requested clearer evidence of long-term soil effects and environmental benefits. Overall, this study suggests that gypsum application could be a valuable component of future water protection strategies in the Baltic Sea region, provided that its use is supported by ongoing research, policy backing, and local engagement.