Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

I en tid som värderar det tekniska och mätbara högt är det lätt att det sinnliga eller omätbara får stå åt sidan. Hållbarhet är ett ständigt ämne för diskussion inom landskapsarkitekturen och nämns oftast utifrån de tre benen social, ekologisk samt ekonomisk hållbarhet. Under de senaste decennierna har flera röster inom landskapsarkitekturen pekat på fördelarna med att låta estetiken få ta en större del av diskursen kring landskapsarkitektur. Detta skulle kunna gynna fältet bland annat ur ett hållbarhetsperspektiv. Målet med detta arbete är att visa på hur estetik och dess relation till hållbarhet ser ut inom landskapsarkitekturdiskursen med syftet att bidra till att lyfta estetikens potential i relation till hållbarhet inom landskapsarkitektur. Detta görs genom att undersöka frågeställningen: Vad finns det för potential i att föra en diskussion om estetik i förhållande till hållbarhet för diskursen om landskapsarkitektur? Frågeställningen besvaras med hjälp av en litteraturstudie. Att lyfta estetik i förhållande till hållbarhet kan bidra med flera viktiga perspektiv, bland annat genom att ge argument för att legitimera de sinnliga aspekterna av landskapsarkitekturen. Vidare kan estetik förstås som både uttryck för mening såväl som en upplevelse som sker med och genom kroppen. Dessa perspektiv är några exempel på hur estetik kan gynna en diskussion om hållbarhet. Med hjälp av filosofisk teori kan estetik förstås som mer än bara yta, det har en möjlighet att påverka och förändra sättet vi ser och upplever världen på.

In a time that highly values the technical and measurable, it is easy for the sensual or immeasurable to be sidelined. Sustainability is a constant topic of discussion within the field of landscape architecture and is often mentioned in terms of the three pillars of social, ecological, and economic sustainability. In recent decades, several researchers within the field of landscape architecture have stated some of the benefits of allowing aesthetics to become a bigger part of the discourse surrounding landscape architecture. This could benefit the field, among other things from a sustainability perspective. The goal of this work is to demonstrate what the relationship between aesthetics and sustainability looks like within the landscape architecture discourse with the aim of contributing to raising the potential of aesthetics in relation to sustainability within landscape architecture. This is done by exploring the question: What potential is there in discussing aesthetics in relation to sustainability for the discourse on landscape architecture? This is examined through a literature study. Raising aesthetics in relation to sustainability can contribute with several important perspectives, including providing arguments to legitimize the sensual aspects of landscape architecture. Furthermore, aesthetics can be understood as both an expression of meaning and as an experience that occurs with and through the body. These perspectives are some examples of how aesthetics can benefit a discussion on sustainability. With the help of philosophical theory, aesthetics can be understood as more than just surface; it has the potential to perform and change the way we see and experience the world.