Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Hamling av träd för att förse boskap med lövfoder har varit en central del av människans självhushållning genom historien. Praktiken var särskilt vanlig i sydöstra Sverige, framför allt på Gotland. De få hamlade träd som återstår idag är inte bara en del av vårt kulturarv utan även en viktig livsmiljö för många hotade och rödlistade arter. Syftet med denna studie är att undersöka hamlingens historia, tradition och ekologiska betydelse, dels genom en litteraturstudie, dels genom en dendrokronologisk analys av gotländska almar. Årsringsanalyser visar att hamling av alm var vanlig på Gotland mellan 1700 och 1970. I genomsnitt hamlades almarna tre gånger, med ett intervall på 19 år. Hamlingen var mer frekvent under 1800-talet än under 1900-talet. Den genomsnittliga tiden mellan varje hamling ökade stadigt mellan perioderna 1800–1850, 1850–1900 och 1900–1950. Däremot var de genomsnittliga hamlingsintervallen i varje period längre än traditionellt förväntat (2–10 år). Den stora variationen i hamlingsintervall som observerades tyder på att hamlingen inte var systematisk eller planerad för flera av provträden. Resultaten indikerar att hamling var något vanligare under fuktigare klimat, även om sambandet inte var statistiskt signifikant. Ingen tydlig koppling kunde påvisas mellan befolkningstäthet och hamlingsfrekvens i olika socknar. Osäkerheter i dateringen av hamling, påverkan av almsjuka samt begränsningar i att hitta en lämplig referenspopulation gör att resultaten har vissa osäkerheter. Trots detta ger studien en fördjupad förståelse av hamling som historisk skötselmetod och kan fungera som vägledning för restaurering av lövtäktsområden.

Pollarding of trees to provide leaf‐fodder for domestic animals has been a central part of self‐ subsistence throughout human history. The practice was particularly common in southeastern Sweden, especially on the island of Gotland. The few pollarded trees that remain today are not only part of our cultural heritage but also an important habitat for many threatened and red-listed species. The aim of this study was to examine the history, tradition, and ecological significance of pollarding, both through a literature review and a dendrochronological analysis of elms from Gotland. Tree-ring analyses show that pollarding of elm was common on Gotland between 1700 and 1970. On average, elms were pollarded three times, with a mean interval of 19 years. Pollarding was more frequent in the 19th century than in the 20th century. The average time between each pollarding event steadily increased between the periods 1800–1850, 1850–1900, and 1900–1950. However, the observed pollarding intervals in all periods were generally longer than the traditionally expected (2–10 years). The large variation in intervals suggests that pollarding of the elms was not systematic or planned for several of the sampled trees. The results indicate that pollarding may have been slightly more common during wetter climatic periods, although the correlation was not statistically significant. No link was found between population density and pollarding frequency in different parishes. Uncertainties in dating pollarding events, the impact of Dutch elm disease, and limitations in finding a suitable reference population contribute to some uncertainty in the results. Nevertheless, this study provides a deeper understanding of pollarding as a historical management practice and may serve as a guide for restoration of traditional leaf-harvesting areas.