Epsilon Archive for Student Projects

Abstract

Vingelsjuka är en neurologisk sjukdom hos domesticerade katter som för första gången beskrevs i
Sverige på 1970-talet. De katter som insjuknar utvecklar typiskt ataxi, bakbenspares, nedsatt förmåga att hoppa och beteendeförändringar. Det finns i nuläget inget sätt att säkert fastställa diagnosen vingelsjuka kliniskt, men anamnes och klinisk presentation kan ge veterinären en misstanke.
För att bekräfta misstanken behöver katten obduceras och vad som då ses histologiskt är en nonsuppurativ meningoencefalomyelit. Tidigare studier har indikerat att bornavirus skulle kunna vara
etiologiskt agens till vingelsjuka, men sedan 2023 har rustrelavirus diskuterats som alternativt etiologiskt agens.
I denna studie utfördes immunohistokemi för påvisande av rustrelavirusantigen i paraffininbäddad vävnad från centrala nervsystemet tillhörande 50 katter obducerade på SLU mellan år 2000
och 2020. Av dessa totalt 50 katter hade 24 katter en morfologisk bild associerad med vingelsjuka
och 26 katter hade annan typ av inflammation i centrala nervsystemet. Rustrelavirus påvisades hos
samtliga 24 katter med morfologisk bild associerad med vingelsjuka och inte hos någon av de
resterande 26 katterna. Statistiskt signifikanta samband påvisades mellan rustrelavirusinfektion
och katter med tillgång till utomhusmiljö, smärta i ländryggen, vokalisering, långsam gång samt
en oförmåga att dra in klorna. Det fanns inte tillräcklig med evidens för att påvisa statistiskt signifikanta samband mellan rustrelavirusinfektion och kön, ataxi, beteendeförändring, feber samt flertal andra kliniska tecken undersökta i den här studien.
Sammantaget indikerade resultatet att rustrelavirus är etiologiskt agens för vingelsjuka samt att
katter med rustrelavirusinfektion har högre odds att utveckla specifika kliniska tecken, jämfört
med katter med annan inflammation i centrala nervsystemet. Dessutom påvisades att utekatter har
högre odds att drabbas av vingelsjuka. För vissa studerade parametrar saknades information i flertal journaler, vilket medförde att det för de parametrarna endast undersöktes ett relativt litet antal
katter. Därmed finns en viss osäkerhet i resultatens relevans och externa validitet. Trots detta finns
en klinisk relevans av resultaten, som möjligen kan vara till hjälp för kliniker att föranleda misstanke om vingelsjuka redan vid ett första möte med patienten.

Staggering disease is a neurologic disease in domestic cats, first described in Sweden in the 1970s.
Affected cats develop ataxia, paresis of the hind limbs, decreased ability to jump and behavioral
changes. Currently, there is no specific clinical diagnostic test to diagnose Staggering disease in
cats, but the veterinarian may suspect the condition based on the anamnesis and clinical presentation. To confirm the suspicion of Staggering disease, histology is required. Histologically, a nonsuppurative meningoencephalomyelitis is seen. Earlier studies indicate that borna virus is the etiological agent to Staggering disease, but since 2023 rustrela virus is discussed as an alternative
etiological agent.
In this study immunohistochemistry was performed to investigate the presence of rustrela virus
in paraffin-embedded tissue from the central nervous system of 50 cats necropsied at SLU between 2000 and 2020. Out of the 50 cats 24 had morphological findings typical for Staggering
disease and 26 cats had other types of inflammation in the central nervous system. Rustrela virus
was present in all 24 cats with morphological findings typical for Staggering disease, but not in
any of the other 26 cats. Statistically significant relationships were established between rustrela
virus infection and cats with access to the outdoors, lumbar pain, vocalization, slow walking and
an inability to withdraw the claws.
Overall, the results indicate that rustrela virus is the etiological agent for Staggering disease
and that cats with rustrela virus infection have higher odds of developing specific clinical signs, in
comparison to cats with other types of inflammation in the central nervous system. It was also
shown that outdoor cats have higher odds of getting Staggering disease. For some of the investigated parameters information was missing in several medical records, thus only a relatively small
number of cats was studied regarding those parameters. Therefore there is some uncertainty regarding the results relevance and external validity. Despite this the results have a clinical relevance,
which could be an aid för clinical veterinarians to gain suspicion of Staggering disease in an early
stage.